Först och främst vill jag tacka alla som bryr sig om mig trots att dom inte behöver! Jag vill tacka er som skänker mig fantastiskt fina ord trots att ni inte ens känner mig! Jag vill tacka er som mailar, smsar eller på annat vis hör utav er till mig! Ni är guld värda! Jag vill tacka Sandra, som trots allt annat hon måste ha att göra tar sig tid att lyssna på mig, en tjej hon inte ens känner! Ni anar inte hur mycket era kommentarer värmer mitt kalla januarihjärta ♥

Men egentligen är det inte jag som behöver hjälp, stöttning och ömma ord. Det är någon helt annan. Någon som står mig så nära att blotta tanken på hur dåligt denna människan mår ger mig känslan av ständiga knivhugg i hjärtat. Blotta tanken på att denna människa ligger i sin säng med tårar fallandes ner för kinderna får mig att vilja ta all den styrka och vilja jag har i min kropp och ge den till honom! Jag vill så gärna hjälpa att jag känner mig maktlös och betydelselös när mina tankar inte kan samla sig till en enda bra idé hur jag skulle kunna gå tillväga för att ställa allt till rätta! Jag mår riktigt dåligt, sämre än jag mått på länge och det känns som att hela barndomen går på repeat! Men hur dåligt jag än mår så finns det en människa som mår än värre och den människan vill jag krama, skaka om och säga att; "ALLT LÖSER SIG, OM DU BARA VÅGAR TRO!" Jag är en människa som kan tala om att klyschan "efter regn kommer solsken" stämmer! Trots att jag gång på gång på gång på gång fallit ner i en grop djupare än den innan har jag alltid rest mig. Jag hoppas att jag kan resa mig även denna gång!

Förlåt mig kära ni för att bloggningen igår och idag inte varit den bästa!
Jag kommer tillbaka som vanligt imorgon med en hejdundrande tävlingen i samarbete med finaste Kan Dee.