Nu är arbetsintervjun avklarad. Det gick jättebra, tror jag. Jag hoppas det. Det verkade som om det gick jättebra, för han som jobbade på assistansföretaget och intervjuade mig sa att jag gett ett riktigt bra första intryck och att han skulle rekommendera mig till föräldrarna. Sen är det ju självklart så att föräldrarna väljer vem/vilka som blir assistent åt deras barn, men det känns så skönt att veta att jag ska få komma på ytterligare en intervju där även föräldrarna ska medverka. JAG VILL VERKLIGEN HA DET DÄR JOBBET.

Förresten, blodbilden här nere, haha.. Jag kan vara klantigaste människa. Hemma hos Johan är kylen överst och frysen underst, och ibland när jag ska öppna frysen öppnar jag kylen utan att tänka efter och glömmer helt bort att hela mitt feta huvud är i vägen. Detsamma gjorde jag idag.. Jag skulle öppna frysen, men jag sliter upp kylskåpsdörren utan att tänka efter, och eftersom jag böjt mig ner för att invänta frysens lucköppning blir jag måttligt förvånad när jag kommer på att det är kylskåpsdörren jag i all hast har slitit upp. Min näsa blev också förvånad, den fick ta smällen, och ut kom blooooodet.. ;)

Eftersom jag åkt tåg, väntat, varit på intervju, väntat, åkt tåg, väntat lite mer och åkt tåg igen sedan imorse så är jag rätt trött nu! Arbetsintervjun var i Gävle (ca 12 mil bort) men jobbet är i Falun (ca 2 mil bort) Vill man verkligen ha jobbet då får man åka tåg framochtillbaka, hit och dit ♥ Än en gång, håll alla tummar och tår för mig, schnäääälla?