Nu kommer ni kanske tycka att jag är knäpp. Eller dum i huvudet. Eller allmänt jävla efterbliven. Men jag har a small little confession to do. Jag såg en film igår. En film som många utav er som läser denna bloggen har tipsat om, lovordat och fullständigt höjt till skyarna. Även många utav mina vänner har tipsat om den, och en utav dessa fantastiska vänner har påstått att denna film är BÄTTRE än min absoluta favoritfilm Nyckeln till Frihet.


Jag har sett The Notebook. Och jag är inte imponerad ÖVERHUVUDTAGET. Absolut, det är en fin kärlekshistoria, en sorglig sådan. Men mer då? Det händer inte särskilt mycket i filmen, man sitter i två timmar och hoppas på att dom ska leva happily ever after, sen slutar filmen med att Ali inte minns något utav sitt liv och dom dör tillsammans?



Okej, nu kanske jag låter okänslig, jag tycker faktiskt att slutet var fint och sorgligt i en salig blandning, och jag grät faktiskt några tårar när Ali började skrika under dansen och undrade varför Noah kallade henne för Darling. MEN, man fick ju inte se någonting om hur deras liv blev? Man fick inte se när dom fick sitt första barn, man fick inte se när, eller ens om ???, dom gifte sig. Man fick inte se när dom fick sitt andra barn, eller sitt tredje. Man fick inte se deras glädje när dom fick sina barnbarn. Egentligen fick man inte se annat än elände. Först skiljs dom åt, sedan är dom isär jättelänge, sedan hittar dom tillbaka till varandra, och plötsligt är Ali gammal och helt utan minne.

Nej, här är anledningen till att jag inte ser filmer som folk lovordar så otroligt mycket.
Jag har inte sett någon utav Sagan om Ringen filmerna, inte Avatar, inte någon Twilight, inte Mama Mia and so on.

Varför är The Notebook så himla bra enligt alla?