jag har vaknat upp ur en dröm och famlar kallsvettigt efter lampans lysknapp. jag börjar sakta men säkert återfå mitt normala tankesätt efter att drömmen bokstavligen slukat mig och min förmåga att tänka. jag älskar drömmarnas värld lika mycket som jag hatar den och jag kan inte bestämma mig för om jag vill vara kvar bland drömmarna eller om det är verkligheten som ska få försöka berusa mig nu. det går kalla kårar längs min ryggrad när jag inser vilka fantastiska möjligheter jag vågar ge mig själv i drömmarnas land men som jag i vaket tillstånd fullständigt avfärdar därför att jag tycker att jag lider utav brist på ambition och intelligens.

ibland känner jag mig som en fisk som drunknar i sin egen värld men som kan leva ovanför ytan. helt missanpassad. jag vill så mycket men vågar visa så lite allt beroende på min vacklande självkänsla. jag struntar i att jag tycker att mitt utseende inte är till min fördel, jag beundrar inte människor för att dom är vackra utan för att dom är intelligenta, amibitösa och motiverade. min spegelbild kommer att förändras den dag jag inombords kan känna att jag gör nytta, att jag bidrar till någon slags inspiration för andra och att jag gör något jag alltid velat göra, och att jag gör det rakryggad. Bara DEN dagen kommer jag att gilla mig själv helt och fullt. Oavsett om jag har sne näsa, tovigt hår eller feta lår så kommer jag att gilla mig själv den dagen jag lyckas med mitt liv. Jag kan inte lyckas med mitt liv bara för att mina lår blir lite smalare eller för att mitt hår glänser lite extra. Vi fokuserar på fel saker och jag vill fokusera på att våga gå vidare med inre självkänsla då jag tror att det yttre kommer med på köpet då.

hellre lycklig inuti än utanpå.
insidan speglar ändå min utsida.



Min dröm är att få mina ord publicerade någonstans.
Vad är din dröm?