Jag letar efter likasinnade. Så om någon känner igen sig på alla/någon utav punkterna får ni mer än gärna ansöka om att bli min bästa vän. Jag tvivlar starkt på att någon kommer att vara som jag (och det är inte bra att vara som jag så då har ni tuur) Man ska bjuda på sig själv tycker jag, så jag hoppas inte jag förlorar alla bloggläsare nu när jag outar mitt inre freak! Men ni vet hur dom sjunger: Dont you wish your girlfriend was a freak like me ;)

ÄR JAG KONSTIG OM..
(jag har aldrig sagt att jag är normal)

..Jag alltid skriver 8, 17, 26, 35 eller 44 ord i ett sms?

..Jag har kilovis med ketchup (måste vara heinz) på alla pastarätter (har det även på kyckling och kött?)

..Jag åt mask som liten, stoppade mördarsniglar i grannarnas brevlådor och smetade in chokladbollssmet i folks avgasrör?

..Jag tycker att köttfärs är den ingrediens i tacos som är äckligast och mest onödig att ha med, och att jag istället tycker att BANAN, majs, tomat, salsa, ost, nachochips och ranchdipp är det som krävs för att tacos ska vara just tacos?

..Jag gömmer mig under kudden när jag vet att det ska komma ett gulligt/pinsamt/svårt sms därför att jag inte vågar läsa, och att det hela, oftast efter en lååång stund, slutar med att jag ringer någon som får vara närvarande via telefon när jag ska läsa smset?

..Jag har väldigt lätt för att "kära ner mig" i offentliga rätt töntiga personer såsom Idol-deltagare, killar i ensamma mamma söker, boys in other dokusåpor and so on (speciellt dom som är unga, sööööta och ser ut som alla andra).

..Jag är så rädd för att flyga att jag sitter och hyperventilerar och spänner varje muskel i kroppen under hela flygresan. När vi lyfter gråter jag så mycket (ljudlösa tårar) att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag upplever varje gång en känsla jag aldrig någonsin tidigare upplevt, då det känns som om jag är utanför min kropp och inte kan kontrollera mig ett dugg.

..Jag ofta börjar gråta när jag ser lite större (tjocka) människor ensamma i en butik med vagnen full i onyttigheter. Jag får en bild framför mig där jag ser denna man/kvinna sitta ensam och olycklig och trycka i sig allt han/hon precis köpt. Ensamma människor gör mig alltid jäkligt ledsen och jag gråter när jag ser olycka framför mig.

..Jag är så fruktansvärt rädd för mina egna, och andras, hälsenor. Jag tror på allvar att den ska gå av varje gång jag har ont, och alltid om jag får ont där stannar jag och står still, vad jag än gör och var jag än är. Varja kväll när jag ska sova gör det ont (vet inte om jag hittar på eller om det är på riktigt). Jag tror utav någon anledning att det blir bättre om jag har massa strumpor på fötterna, så det har jag, för det mesta. Gör det ont nedanför knät så tror jag på en gång att det är sammankopplat med hälsenan. Kramp i vaden, värk i tån, ont i trampdynan, what ever. Det är hälsenan som är problemet. Oftast nämner jag den inte ens vid namn. Jag säger: "Jag har ont du vet var". Ungefär som i Harry Potter där Voldemort omnämns som "Du vet vem". Min hälsena är min akilleshäl. Och skulle den någon gång gå av (nej nej nej det är klart den inte gör det) så skulle jag aldrig mer våga gå igen.