jag har många gånger skrivit om kärlek. om hur fin kärleken är och hur bra den får mig att må. vissa dagar förstår jag mig inte på kärleken. två människor möts, som tidigare varit främmande för varandra. känslor uppstår, magi skapas. man tror att man känner varandra för att sedan inse att man inte vet om man har rätt. att kärlek är det som kan få mig starkast finns det ingn tvivel om. den kärlek vi delar är det finaste jag känt, och den känslan han ger mig är det bästa jag har. men ibland kommer det någon högre ond makt som vill fightas med min ängel på axeln. det uppstår någon slags fientlighet mellan oss som gör att jag inte vet om det är du eller jag som gör fel. jag känner mig värdelös, du känner dig arg. jag känner mig maktlös, du känner dig sviken. jag känner att jag gjort fel, du känner att jag gjort fel. känner jag att du gjort fel så undrar jag om du känner det samma?

det är en tunn skör tråd som lätt bryts mitt itu. jag tror att vi både skapat två trådar istället för en ikväll, och när vi somnar inatt gör vi det på olika håll, i olika sängar. din arm är inte längre runt mig och dina andetag lugnar inte min annars så oroliga själ. inatt får min själ leka med de mörka och det jobbiga. inatt får min själ må dåligt.

utöver detta så har jag panik. jag har haft hjärtklappning/bröstsmärtor hela dagen. jag har ännu inte fått svar på mitt 24-timmars-EKG jag gjorde för 2 månader sedan. häromdagen damp det ner ett kuvert i min brevlåda från hjärtmottagningen i falun. dom vill göra ett tilttest - ett test där jag fastspänd på en brits som står i upprätt riktning i 70 grader ska testas via ett EKG och blodtryck! skickar dom detta till mig för att dom hittat något fel på det andra testet? jag har panik, jag gråter hejvilt och mina tårar bildar en pöl framför mina tangenter! jag är ensam här ikväll, utan mobil, utan chans att kunna ringa någon om något händer. jag är rädd ända ut i fingerspetsarna!

och trots detta så lämnade du mig, i vrede.

den här dikten skrev jag någonstans mellan hopp & förtvivlan
varannan mening fyllt av hopp, varannnan mening fylld av förtvivlan


Kalla kårar, stenhård smärta,
varma känslor i mitt hjärta.
En härlig smekning på vänster kind,
ett slag i magen i en iskall vind.

Långa, kalla timmar i väntan på en ny dag
en fantastisk kille som tar fram mitt rätta jag
en hård och ensam verklighet jag inte vill kännas vid
en vacker känsla som får min själ att finna frid

Ensamma nätter i ett mörkt och okänt land
en räddande ängel som håller min hand
en hård, smärtsam sanning och elak ironi
en fantasi som blev sanning när du och jag blev vi.