Åh, jag måste bara berätta något för er som jag glömt att berätta! Kanske ingen stor grej för er, men för mig är det oslagbart ♥ På måndag ska jag på min första handbollsträning på över ett halvår! Jag spelade förra året, men först slet jag typ av en sena i pekfingret, och sen fick jag en spricka i revbenet under en träning! Så jag kunde aldrig riktigt träna efter det.

Handboll är något som legat mig varmt om hjärtat nästan hela mitt liv. Jag började spela när jag gick i 3an på lågstadiet och har fortsatt sedan dess! Slutade när jag var 19, men förra året började jag igen! Jag förstår inte varför jag slutade..? Åh, jag hade så kul på planen! Östersundscuperna, alla matcher, alla träningar, alla fantastiska kompisar. Jag är handbollsmålvakt. Folk frågar om jag är dum i huvudet, för dom undrar vem fan som ställer sig i ett handbolls mål frivilligt? JAAAG, för jag älskar det.

Jag har spelat flick-sm, junior-sm, varit första målvakt i dala-laget, blivit kallad till riksläger (tackade nej på grund av en westlife-konsert, hur dum får man bli?) Jag har spelat i mitt lag, i dalalaget (som sagt) och med 86orna! Jag har aldrig tyckt att jag var duktig på något, men att spela handboll var något jag verkligen kunde. Vårat lag, lilla Borlänge HK, blev det 7:e bästa laget i Sverige, och vi förlorade med endast 6 mål mot Sveriges bästa lag Sävehof, där bland annat landslagsspelare Johanna Alm spelar.