Nu är jag hemma på min "rast". En fyra timmars lång rast. Sen börjar jag jobba igen vid fyra, till åtta. Och idag fick jag den glada (läs inte glada) nyheten att jag ska jobba imorgon också. Missförstå mig rätt, jag vill gärna ha pengarna, men jag hatar att dom frågat mig alla dagar Kevin varit ledig den här veckan. Han är ledig på tisdag också sen är han uppbokad med jobb onsdag, torsdag, fredag och lördag. Och då kommer dom garanterat inte att ringa. Jag som ville vara vaken länge med min älskling och sova länge med honom imorgon. Och ja, man får klaga om man tackat ja till jobb. Men inte om man tackar nej. För jag tackar ju faktiskt inte nej, men jag tycker det är tråkigt. Hade hellre jobbat 13-20,30 så jag får lite sovmorgon. Fast om jag skulle börjat klockan 13,00 imorgon hade jag tänkt att det hade varit skönt att sluta nu. Hur knäpp är man inte.. Såhär.. Om jag ska börja jobba klockan tolv och klockan är halv elva så tänker jag: "åh nej, bara en och en halv timme kvar tills jag ska jobba". Men när jag jobbar och slutar klockan tolv och ser att klockan är halv elva så tänker jag: "åh, hela en och en halv timme kvar, varför så länge?". Vem har bestämt att tiden ska gå sakta när man bara vill att den ska gå fort och att den måste gå så jävla fort när man vill att den ska stanna?
Dumma påhitt.

Nu ska jag slänga lite mat i magen och vila. Men INTE sova. Jag hade tänkt att sova middag men eftersom jag ska upp klockan sju imorgon så måste jag vara trött ikväll, så att jag kan somna vid nio typ. Jippie, en timmes kvalitetstid med Kevin. Denna helgen har varit hemskt tråkig, dryg, och jobbig.
Hur har eran helg varit?



Mat, mask och vila.
vad äckligt det lät.