Sanningar om mig.
PUBLICERAT: 2009-07-20 // 18:31:33
UNDER: Det här är Sara ♥Några stycken, kommer inte ihåg alla, har utmanat mig att skriva ett par sanningar om mig själv, eller skriva något som inte alla vet. Alla sådana här saker jag läst har varit kortfattade. Typ: "Jag älskar glass". "Jag snarkar". "Jag hatar spindlar". Ganska opersonligt och ganska tråkigt att läsa, eller hur? Därför tänkte jag utveckla det lite, genom att skriva ett par sanningar, och förklara innebörden lite mer. Ni kommer att tro att jag är en idiot, och det må så hända, men man ska bjussa på sig själv? ♥
- Hälsenor. Jag är så fruktansvärt rädd för mina egna, och andras, hälsenor. Jag tror på allvar att den ska gå av varje gång jag har ont, och alltid om jag får ont där stannar jag och står still, vad jag än gör och vad jag än är. Varja kväll när jag ska sova gör det ont (vet inte om jag hittar på eller om det är på riktigt). Jag tror utav någon anledning att det blir bättre om jag har massa strumpor på fötterna, så det har jag, för det mesta. Gör det ont nedanför knät så tror jag på en gång att det är sammankopplat med hälsenan. Kramp i vaden, värk i tån, ont i trampdynan, what ever. Det är hälsenan som är problemet. Oftast nämner jag den inte ens vid namn. Jag säger till Kevin: "Jag har ont du vet var". Ungefär som i Harry Potter där Voldemort omnämns som "Du vet vem". Min hälsena är min akilleshäl. Och skulle den någon gång gå av (nej nej nej det är klart den inte gör det) så skulle jag aldrig mer våga gå igen.
- Tvångstankar. Jag har tvångstankar som är skrattretande. Jag blir inte galen om jag inte får dom igenom och jag tror inte att alla kommer dö idag, men jag blir lättretlig om jag inte får som jag vill. Jag vill tillexempel alltid ha ett jämt antal när det gäller siffrorna på tvvolymen. Dock är mina resonemang helt sjuka. Favoritsiffran just nu är 8, men jag vill inte ha en ensam 8 eftersom en siffra är ett ojämt tal. 17 går bra, eftersom 1+7 är 8 och två ojämna tal gör ett jämt. Ni förstår kanske nu hur sjuk i huvudet jag är? Fast egentligen är det lite charmigt? (Intalar mig själv det iallafall) Men som sagt, det har aldrig blivit så allvarligt att det blir jobbigt för omgivningen. Det är heller inte jobbigt för mig. Bara en sak jag hakat upp mig på.
- Barndomsminnen. Många pratar om sin barndom som en lycklig tid. Jag är såhär i efterhand glad att jag haft den uppväxt jag haft, därför att jag lärt mig väldigt mycket under tiden, men, då just vid den tiden önskade jag att jag bodde i vilken annan familj som helst. Nu står jag så nära min familj jag bara kan, och jag älskar dom alla. Men då var jag rädd varje helg i 8 år att ens vara hemma. Jag ville sova borta så ofta att mina kompisar undvek mig.
- Omtanke. Jag är ibland alldeles överdriven när det gäller omtanke och empati. Om jag ser en tjock kille/tjej på en affär kan jag bli jätteledsen. Speciellt om personen i fråga har hela kundvagnen fylld med godis och läsk. Jag blir så fruktansvärt ledsen och kan gråta mig sömnlös medans jag tänker på denna person. Jag brukar leta efter ringen på det vänstra fingret, och ser jag ingen blir jag ännu mer ledsen. Ensamma människor på restauranger, någon gubbe ingen vill sitta bredvid på bussen - jag tycker synd om dom alla och vill ta hand om dom. Och jag vet att jag bär på en hel del förutfattade meningar om dessa människor, då jag säkert har fel i de flesta fall, men det svider något enormt i mitt hjärta när mina ögon faller på en sån här människa. Jag önskar jag kunde göra något, men det kan jag inte.
- Självkänsla. Det är inte för intet jag försöker gå ner i vikt. Jag har på något sätt försökt att inbilla mig själv att min självkänsla kommer att komma tillbaka om jag går ner en massa kilo. Jag har säkert fel och jag måste säkert bearbeta en massa minnen inom mig själv för att få tillbaka den jag en gång i tiden var. Jag tror aldrig på mig själv. Vad jag än ska göra så är jag säker på att jag ska misslyckas, och om jag inte misslyckas så kan jag absolut inte ta emot positivt kritik. Jag bara pratar bort det. Jag har blivit sviken utav alla de killar jag träffat innan Kevin. Någon var otrogen med en tjej medans han för mig talade om att han var i kyrkan med sin farmor. Någon var otrogen med en tjej under ett fotbollsläger i Holland. En annan hånglade med en 5 år yngre tjej medans mina vänner talade om för mig att: "Du hittar ingen bättre kille än han". Kevin är min första riktiga kärlek, eftersom han är den enda som aldrig ljugit för mig. Han är också den enda jag vågar lita på. 1 år och 9 månader har vi varit tillsammans på fredag.
- Flytt. Jag flyttade 72 mil hemifrån för en kille jag träffade över internet. Jag har alla mina vänner, hela min familj och hela min släkt i en helt annan del utav Sverige. Här känner jag inte alls många. Jag bor med Kevin och jobbar på Smygehem, ett äldreboende här i Smygehamn. Just det, jag bor i Smygehamn. Ni vet där Sveriges sydligaste udde ligger?
- Flygplansrädsla. Jag är så rädd för att flyga att sist då vi flög hem från Magaluf fick 3 flygvärdinnor ta hand om mig. Jag satt och hyperventilerade och spände varje muskel i kroppen dom 2,5 timmarna vi flög. Varje gång det skakade talade flygvärdinnorna om för mig varför. När vi lyfte grät jag så mycket (ljudlösa tårar) att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Jag upplevde en känsla jag aldrig någonsin tidigare upplevt, då det kändes som om jag var utanför min kropp och inte kunde kontrollera mig ett dugg. Det flyger ofta flygplan ovanför vårat hus och varje gång jag hör ljudet utav ett plan får jag rysningar från topp till tå. Det är det värsta jag vet näst efter hälsenor. Jag är faktiskt väldigt osäker på om jag någons flyger igen. Har varit i 14 olika länder och flygit 22 gånger (44 gånger tur och retur). Det blir inte bättre, det blir bara sämre. För varje flygning, för varje olycka, blir jag mer och mer rädd.
Har ni några udda sanningar att dela med er utav? Skriv dom gärna i en kommentar!
Nya och gamla. Gamla och nya.
Ebba
det var väldigt intressant! härligt att du bjuder på dig själv :)
ställ gärna en fråga i min frågestund :)
sandra
kul att du vågar bjuda på dig själv :) själv har jag också haft tvångstankar, men det är mycket bättre idag. innan hade jag väldigt svårt för att läsa, då jag titt som tätt var tvungen att gå tillbaka och kolla så att jag inte missat något.. det gick så långt att andra var tvungna att läsa allt för mig till slut, t ex inför prov eller läxförhör. det ska nämnas att jag för några år sedan var en riktig bokmal, jag har alltid älskat att läsa!
maria 16 år och flyttar hemifrån
fin blogg :)
http://mariaelisabeths.blogg.se
malin
härligt inlägg :)
M Y Y O L S S O N
Kul att du berättar litte om dig själv, sånt är riktigt intressant faksitkt :]]
Ahlberg
Väldigt intressant att läsa faktiskt...Det där med självkänslan är du inte helt ensam om. Förstår hur du menar och tänker där.
Millie-B
JAG OCH MIN BROR HAR PRECIS SAMMA TVÅNGTANKE! :O Seriöst, jag trodde det bara va vi som höll på så med tvvolymen ;)
Madelein
Det där med tvångstankar känner jag igen :p Måste oxå ha jämna nummer, inte bara på tv'n utan typ jämt. Tycker inte om ojämna nr :s Så måste jag trycka på alla lysknappar när jag går i en trapp (lägenhetstrappor), trycka på alla knappar när jag går över vägen vid rödljus ! Massa såna saker, va värre för några år sedan. Men några tvångstankar har "fallit bort" :)
LENA ♥
Prova gärna receptet på melonsalladen i min blogg! Verkligen supergott!
puss, http://lenakarlsen.blogg.se ♥
A
jag känner igen mig i det där med omtanke, tycker synd om folk hur lätt som helst.
som en gång var det en liten kille som skulle åka samma buss som jag, hans pappa hade redan gått ifrån busstationen och killen hade för lite pengar kvar på sitt busskort för att åka till sin mamma. Som tur var så fixade busschauffören det, så att han istället fick betala mindre.
då höll jag seriöst på att gråta och tänkte att ne, nu går jag och betalar åt honom!!
kan tycka synd om någon alldeles för lätt, och det är rätt jobbigt ibland...
ha en bra dag, eller kanske ska säga kväll :)
A
tvångstankar är också något jag har, alldeles för många. brukar räkna typ allt, såna här reflexpinnar som sitter längs vägarna brukar jag räkna och trampa med fötterna på ett speciellt sätt varje gång vi åker förbi en sån. Jämna nummer är också viktigt, med det mesta. och det är inte ens 1/10 del av mina tvångstankar ;P
amanda
Det du skrev om tvångstankar, så känner precis jag också ;S
marie
du är så himla söt, visste du det? :)
tove
Gud vad roligt! Äntligen har jag någon som är lite lika mig. Det där med tvångstankar har jag också. Det måste jämt va ett jämt tal på tvvolymen och ibland vill jag inte somna på kvällarna för jag är rädd att något ska hända.
Du är nog den första jag känner som är lite lik mig:P
Mattias Abulu
Fräsch blogg! Jag är också sån med volymen. Men det måste inte vara ett jämnt tal, om den står på typ 12 så får jag panik. Det måste vara 10 eller 15. Något annat går jag inte med på, haha!
marika
haha, det där med jämnt tal på tvvolymen måste jag också ha! varenda gång, ibland dubbelkollar jag så att jag är säker på att det är på ett jämnt tal.
CASSANDRA
gud va intressant det var att läsa detta.
Först måste jag börja med att säga att jag också alltid måste ha jämt sifferanta på volymen på tvn osv. Sedan har jag några fler tvångstankar som jag nog ska göra en inlägg av precis som du :)
Här har du en
jag har fobi för smulor och sand. Om man till exempel ställer ner ett glas och så är det kaksmulor eller nått under de så måste jag direkt ta upp glaset och ta bort smulorna som krossades.
Om jag inte gör det så spänner sig hela kroppen och de känns som att tänderna ska ramla ut.
i skolan har vi ett stort bort som några brukar flytta ibland och det ligger oftast massa sand under de och jag måste direkt ta bort sanden.
J O H A N N A [f a v o u r i t e c h i l d]
gillar verkligen din blogg :D
Du skulle möjligtvis inte vela gå in här & rösta mig vidare i en fototävling som jag är med i? Jag skulle verkligen uppskatta det & det skulle betyda tusen. Tryck på länken och du kommer direkt till min bild. Tack på förhand. <3
http://svenskaspel.se/p4.aspx?pageid=823&image_id=2837
Syrran
Vet inte riktigt för vem jag skriver den här kommentaren eller ja, jag antar att den har två syften.
Nr 1: Vilka jävla idioter som är anonyma och kommenterar ditt utseende på kort.. Fan ta er era jävla bitches med låg självkänsla - för det är vad ni måste ha eftersom ni hakar upp er på hur andra väljer att se ut på kort. Sluta läs hennes blogg för sjutton!!!
Nr 2: Jag älskar dig syrran för att du bjuder på dig själv och visst är det störande ibland med dina tvångstankar men jag står ut :) Din min på bilderna är väl ungefär som min, lika jämt - fast jag försöker se "normal" ut till skillnad från dig ;) Du får se ut som du vill på kort och jag håller helt enkelt käften om det stör mig för det har inte jag med att göra.
Älskar dig!
Frida
Hur kommer det sig att du är så rädd för hälsenor? Du har inte möjligtvis sett filmen "Hostel"?
Linnea
Va kul det var att läsa det här inlägget, känner igen mig i iprincip allt du skrivit :P Dock med siffrorna så har jag tvångstankar att göra om siffrorna på bilplåtar så att det blir en logisk lösning. Typ: EDR 729, lösningnen är att 7+2= 9 så talet gick att ränka ut. Känner mig lite autistisk eller något när jag gör så men kan inte låta bli ^^
Hade bra!
Anonym
gahhH! jag har också det med hälsenor D: kan typ inte ha fötterna utanför täcket, tror det ska komma någon och klippa av dom. uhuhuhuhuhu ryser
jch
Det verka vara en bra film.
Vi plus livet - Blivande tvåbarnsmamma
Haha, äntligen en sån där utmaning som var värd att läsa :-D
CarolinK
Kul att du bjuder på dig själv så pass mycket!
Jag har också tvångstankar med siffror, men det är mest när jag ska ställa alarmet på mobilen. Har tvärtom - det måste vara så udda som möjligt. 1or, 3or och 7or är fina siffror att ställa alarmet på ;)
Så du bor i Smyge.. Där bodde jag när jag var liten :) Bor i Trelleborg nu...
Linn (http://honkallaslinus.blogg.se/)
Kul att läsa :D
Steffie
vad söt du e och vad roligt att du vågar lägga ut bilder på dig själv :D
camilla
hatar verkligen hälsenor, typ de värsta jag vet x) usch! hah
elvira
men jävlar, jag är exakt som du, eller du som jag! :O sjuktläskigt!
van
älskar din blogg, keep going girl! :))
sandra
jag känner igen mig det du skrev om omtanke, ser jag folk äta i sin ensamhet, eller är själva i nåt annat sammanhang så blir jag jätteledsen och tycker synd men det ska man väl inte göra egentligen. som du säger, det är ju förutfattade meningar, alla har väl anledning att vara ensamma nån gång.
fin blogg förresten :)
Madeleine
Härligt att du vågar lägga ut det! Blir en intressant läsning för oss utomstående :)
Jag känner igen det du skrev om barndomen. Jag har också själv alltid velat vara någon annan och inte leva med den familjen jag har. pga många anledningar. och trots att jag fortfarande är lite kvar i det stadiet att jag vill vara hemma så lite som möjligt så kan jag ändå ana någonstans där inne att det ändå har fört något positivt med sig. Utan det skulle jag ju aldrig vara den jag är idag (på både gott och ont).
Sedan har jag en sån otur också vad gäller skador. Det är alltid jag som lyckas skada mig. Vare sig det är ett litet skrapsår eller brutet nyckelben eller hjärnskakning.. hahah man kan inget annat än att skratta åt det när man tänker på alla skador jag haft :P
Vikkan
Jag har läst den boken! och den är helt underbart bra! Jag får en känsla av att sånt verkligen händer, för i fattiga länder blir alla giriga osv.
Gillar din blogg btw!
Petra
Haha du har språkets gåva! Bland det roligaste och mest träffsäkra jag läst på länge!
Själv är jag jätterädd för halsar och tror att halsmandlarna en dag ska kväva mig.
Vad det gäller självkänslan så tror jag starkt på att några kilon gör att man mår bättre! Det hoppas jag på ;)
sarase
känner igen mig om det du skrev om omtanke och tvångstankar
sara
Jag vill se den =)
jennifer
Haha;)
fina bilder:)
Vivi
bästa filmen
Anna
Vad skumt! Jag är också rädd för att hälsenorna ska gå av :o.
kram<3
Johanna ♥
Åh Sara, rara underbara. Bra skrivet!! Det verkar som att många berördes av ditt inlägg och även dem vågar skriva om sina tvångstankar. Jag ska inte vara sämre själv och kan därför dela med mig av något som också präglar hela min vardag: jag kan inte lyssna på andra som äter. Förstår du/ni själva problemet? Jag kan inte äta med andra människor. Inte med min älskade sambo, inte med familjen, inte med vänner. Jag måste äta själv, oavsett om det är en frukt, middag, mellis, fika. Det går inte för mig. Men - som tur var ska jag börja med KBT till hösten och öva bort detta problem ur mitt liv.
Sara - du är bäst!
Kram Johanna
www.johannaerikas.blogg.se
