She's starin' at me I'm sittin' wonderin' what she's thinkin'
Nobody's talkin' 'cause talkin' just turns into screamin'
And now it's I'm yellin' over her, she yellin' over me
 All that that means is neither of us is listening

And what's even worse?
That we don't even remember why we're fighting
So both of us are mad for nothing

Oh baby, I know sometimes it gonna rain
But baby, can we make up now?
'Cause I can't sleep through the pain
Can't sleep through the pain

Girl, I don't wanna go to bed mad at you
And I don't want you to go to bed mad at me No,
I don't wanna go to bed mad at you
And I don't want you to go to bed mad at me

And it gets me upset Girl when you're constantly accusing
Askin' questions like you already know
 We're fighting this war Baby when both of us are losing
This ain't the way that love is supposed to go
What happened to workin' it out?
 We've fall into this place
 Where you ain't backin' down and I ain't backin' down
 So what the hell do we do now? It's all for nothing.




Denna texten stämmer så väl in på verkligheten. Hur många gånger lägger man inte ner mer tid på att irritera sig på sin partner istället för att lösa sin problem? Ni vet i början utav ett förhållande när allting är så sött och alla irriterande vanor bara är gulliga? Sen när man varit tillsammans länge så börjar man att irritera sig mer och mer på det man en gång älskat. Varför man gör det? Kanske för att man tar varandra för givet och tror att man inte längre behöver visa varandra hur och vad man känner eftersom man redan vet det? SÅ FEL. Det är så viktigt att tala om för varandra vad man tycker och hur man känner. Det finaste som finns är väl när man kommer hem till ett vacket leende, en städad lägenhet eller en färdiglagad middag? Man måste överraska varandra med små trevligheter som gör att vardagen inte blir så förutsägbar. Igår fick jag ett sms utav min pojkvän där det i stora bokstäver stod: JAG ÄLSKAR DIG. Jag blev så glad därför att det kom från ingenstans. Det är viktigt att inte ta varandra för givet, för en vacker dag står man där ensam och ledsen. Det är det jag är mest rädd för. Därför ska jag försöka att inte ta Kevin för givet längre. Det är så onödiga saker vi tjaffsar om när vi tjaffsar. Vi har aldrig ordentliga bråk, vi bara smågnabbas, förmodligen för att någon utav oss är trött, uttråkad eller irriterad.

Vad tjaffsar ni mest om i era förhållanden, och vad gör ni för att få vardagen att se annorlunda ut?