Glassbilen var hos oss nyss, och Kevin var så sugen på att köpa Sunborn punsch. Jag hatar dom glassarna, fy satan, dom smakar sprit och jag blir yr i huvudet när jag smaskar i mig sånt. Ungefär som när man festat en hel vecka och groggat på fanta, sen dricker man helt vanlig fanta och man känner sig lika full igen. Nej tack, sånna upplevelser skippar jag helst. Dom hade en massa annat mums jag kunde köpa. Jag köpte centerglassar! Yummie, det godaste. Sen fundulerade Kevin över vad han ville ha.. då pekade jag på turkiskpeppar glassen, men den var också slut. Men vet ni vad som hände då? Glassgubben sa att han hade några lösa, så dom fick vi gratis som tack för att allt annat var slut. Kevin bestämde sig sen för att köpa dom där konstiga marängglassarna ni ser där till höger i min fina ihopklippning.

Och vet ni? Glassgubben sa något som fick det att värmas i mitt dalahjärta. Han hejade på Leksands IF (hockey, ja). Då frågade jag hur det kunde komma sig.. Då sa han: Djurgården är stockholms lag, Malmö är Skånes lag, men Leksand, det är inte bara Dalarnas lag. Det är Sveriges lag. Jag ringde självklart pappa så fort jag kom hem och berättade den glada nyheten för honom. Nu är ännu en skåning godkänd i hans ögon. Kevin är godkänd nu, för han har en leksandströja i garderoben, som pappa köpte åt honom!  Dom är så söta dom där två! Dom manliga stjärnorna i mitt liv, pappa & Kevin!

Vi ska se film nu! Vad ska vi se? Jo, denna. Verkligshetsbaserad.



Den som säger att denna är dålig INNAN jag sett den får en spark i rumpan! Jag har letat film som en överkåt, ensam fyrtioplussare, och nu när jag hittat denna som jag kan tänkas se hoppar jag från fönster om någon säger att den är dålig. Jag har en tendens att lyssna allt för mycket på vad andra säger angående film.





PUSS!