Jag har aldrig gråtit så mycket som till detta klipp. För att det är fint och sorgligt på samma gång.
För er som har svårt att förstå hans engelska eller för er som inte förstår engelska så kan jag berätta vad som sägs. Ni förstår fram tills att han berättar vad han heter, gur gammal han är, vad han gör, hur länge han sjungit osv.
Simon: Vad är din dröm Andrew?
Andrew: Att sjunga på scen.
Simon: Får du stöd från dina vänner?
Andrew: Jag blir mobbad mycket.
Simon: Var blir du mobbad?
Andrew: I skolan och så.
Andrew: Jag har blivit mobbad hela livet, sen jag var sex, för att mina
 "vänner" har sagt åt mig att dom inte gillar sån sorts musik.
Simon: Hur hanterar du det?
Andrew: Tja, jag fortsätter sjunga.
Andrew: Jag vill inte hänga på gatan, jag vill göra något med mitt liv.

Man ser sorgen i hans ögon, och man ser att han nästan skäms för vad han gör.
Och jag blri så himla ledsen när jag ser detta. Men sen när dom talar om för honon hur duktig han är, och han faktiskt verkar tro på det, så är det där sista leendet man ser den bästa känslan i hjärtat! Jag gråter nu, efter att ha sett det här 25785185918517891 gånger.

Här är han igen, i finalen.
(han vann tyvärr inte).

Paul Potts.
Helt otroligt duktig. Det känns lite som att dom liknar varandra, trots årskillnanden.
Hans audition är helt magisk, även fast jag inte heller är överförtjust i just denna musiken!
Paul Potts vann, ska jag meddela!