Elvira (klickbar) ville att jag skulle skriva om mina topp tio filmer. Har redan gjort det, så jag hänvisar dig Elvira, och er andra, till DETTA inlägg. Sara (klickbar) ville veta hur jag kunde ha så fina läppar. Haha, jag var tvungen att fråga tösen om hon var seriös, för det är verkligen det första folk stör sig på här. Att jag ALLTID gör samma min. Så Sara, jag vet faktiskt inte, för du verkar vara ensam om att tycka det. Men jag är väl född med dom, i guess? Sen är det rätt konstigt att folk kan bli så upprörda över en min. Jag går inte runt sådär dygnet runt - det vet ni va? Mm, bra.

Sen var det många, eller iallafall ett par 4 stycken, som ville att jag skulle skriva hur mitt liv skulle se ut om alla mina drömmar blev uppfyllda. Hur mitt liv skulle vara om jag fick drömma. Det är jättesvårt, men ska försöka.

Jag tänker inte gå tillbaka och ändra något från min uppväxt. Jag hade det tufft och det var riktigt jobbigt, men jag vet ändå att jag lärt mig massvis utav alla de åren, så jag vill ha dom kvar. Nu i efterhand är jag stolt att jag lyckades ta mig igenom dom och komma ut från allt detta som den person jag är nu. För även om jag är orolig, rädd och fundersam ganska ofta så är jag den person jag är, och det är ingenting jag kan göra något åt. Så vi börjar från och med idag.

Redan när jag var liten så sa jag att jag ville öppna upp ett barnhem. Då skulle jag göra det med min bästa vän Malin, och barnhemmet skulle ligga i Ryssland. Jag är fortfarande inne på samma spår, men Ryssland eller ej, det vet jag inte. Jag har alltid velat hjälpa utsatta barn, förmodligen för att jag själv haft det jobbigt. När jag ser på olika klipp från olika faddergalor osv så får jag den jobbigaste klumpen i magen. Jag tror, helt ärligt, inte att det hjälper att vi Svenssons sitter hemma i en varm och skön soffa, ringer ett nummer på telefonen och skänker en hundring. Det får oss (som ger) att må bra, och tycker att vi hjälpt till. MEN - vad händer med våra pengar? När får vi reda på att dom faktiskt gjort någon nytta? Jag gissar att det är en massa mellanhänder som själva ska ha sig en slant. Aldrig i livet kan jag tro att alla dessa miljoner vi skänker oavkortat går till barnen. DÄRFÖR vill jag vara där. Man lär sig så mycket mer genom att vara där, och genom att vara där vet man vad som behövs och inte. Jag skulle kunna skriva här att jag vill tjäna massor utav pengar och leva lyckligt med min familj, och det vill jag, ABSOLUT. Pengar är inte något jag skulle säga nej till. Jag vill ha ett högt uppsatt jobb och tjäna massor utav pengar. Men dom pengarna vill jag göra något med. Jag tror inte att jag blir gladare för att jag bor i ett stort hus med 17 rum när jag har en familj på fyra (jag ska ha två barn). Då kan vi hellre bo i en fyra, femma eller ett litet hus och spara pengarna till annat. Jag upplever det som att jag skulle vara mycket lyckligare om jag visste inom mig att jag gör ALLT för att hjälpa andra. Så ett jobb med en bra lön skulle kunna vara på Rädda Barnen, Unicef, ja vad som helst. Arbeta frivilligt inom Röda Korset då och då kan man göra, om man har pengarna.

Lyssna på den här videon, och framförallt titta på den här videon, så kommer ni att inse varför jag vill hjälpa till, och varför så många fler borde hjälpa till. Jag har inga höga drömmar egentligen. Jag vill resa och må bra, men att resa och må bra behöver inte betyda en resa till New York. Det kan betyda ett fattigt land i Afrika. Jag mår hellre bra när jag hjälper barn i Uganda än i en skobutik i New York. Delad glädje är dubbel gläde och det är så sant som det är sagt. Det här är min dröm.



Sen har jag en dröm till med mitt liv. Jag vill utveckla getingarnas hjärna. Jag vill se till att dom fattar att när dom äntligen hittat en fönster att flyga ut i, ska dom fan inte flyga in igen. Hur ointelligenta får dom vara? Tio gånger har den kommit tillbaka.