I dont know what to do with this.

PUBLICERAT: 2009-08-04 // 11:14:15 UNDER:

Hur ska man försöka förklara något för någon annan som inte alls kan sätta sig in i situationen jag är i nu? Jag hatar när alla säger att jag ska ta det lugnt och att det går över. Hur kan alla vara så säkra på det? I fem dagar, snart sex, har jag haft huvudvärk. Jag har aldrig haft huvudvärk innan, och det menar jag. Har alltid sagt att: Jag har aldrig haft huvudvärk så jag kan inte förstå hur det känns. Nu har dom berättat för mig att jag har en cysta i bakhuvudet och att den kan sitta kvar där, för att den inte är farlig. Och då får jag huvudvärk. Det spänner och pulserar i mitt huvud allt som oftast, och det är riktigt obehagligt. Allt jag kan tänka på är cystan dom upptäckt och att den kanske kanske växer eller spricker. I skrivandets stund så spänner det i hela högra sidan utav mitt huvud.

Allt alla säger är att jag ska ta det lugnt. Men det kan jag inte. Jag tänker på detta varje sekund utav dygnet, även när jag sover. Jag vågar inte somna därför att jag är rädd för vad som kan hända när jag sover. När jag är vaken märker jag om något blir fel, men vad ska jag göra om något brister när jag sover? Då kanske jag bara somnar in och försvinner? Inatt somnade jag klockan två, la mig klockan 23.45. Det tog mig över två timmar att våga somna, trots att jag var riktigt riktigt trött. Kevin somnade efter en kvart, så i två timmar låg jag ensam i mörkret i hopp om att jag skulle somna. När jag väl somnade lite smått blev jag så rädd att jag väckte mig själv och såg till att hålla mig vaken en stund till. Vaknade igen klockan fyra och det tog lång tid innan jag vågade somna om. När Kevin åkte till jobbet kvart i sju gick jag upp, därför att det var omöjligt för mig att försöka somna om, då jag absolut inte kan slappna av när mitt huvud gör ont. Så allt som allt kanske jag sovit 3, max 4 timmar inatt. Och det är lite för mig. Jag ska jobba idag, imorgon, på torsdag och på fredag. Jag vet inte om jag klarar det, men jag ska försöka.

Det är nog ingen som förstår hur det är att vara rädd för något alla andra tycker är löjligt. Jag känner mig som världens största besvär när jag ständigt pratar om det som händer. Jag känner att folk kommer att tröttna på mig. Men jag är faktiskt livrädd större delar utav dygnet, och det tär på mig. Jag har ingen matlust och jag känner ingen glädje. Jag har massa saker att se framemot som jag inte ens vill tänka på, därför att jag inte vågar se framåt. Det har hänt mig så mycket i mitt liv och jag trodde att det skulle räcka nu. När även detta händer så känner jag att det kanske är det här som är meningen med mitt liv? Att jag ska få all skit.

Nu ska jag gå och jobba, och försöka glömma bort detta om så bara för 8 sekunder.
Det kommer bli dagens, eller veckans, största uppgift. Jag är så rädd.

emma

Jag förstår att du är rädd. Åk till doktorn och titta?

Sabina

De som kommerledsna på dig de är endå inget att ha. Låter helt naturligt att reagera så. stora kramar

Miiqa

Så vad vill du att folk ska säga till dig?

Miiqa

Jag undrar vad du vill höra för att känna dig stöttad. Jag tror ju att de som säger att du ska ta det lugnt, säger det för att försöka ge lite stöd och råd i din svåra situation. Men om du hatar det så hjälper det ju inte, så jag undrar vad du vill att folk ska säga till dig.

sara

du kan inte prata med läkarna om hur du känner? de kanske skulle kunna ta bort den ändå, även ifall de sa att det inte skulle behövas. jag menar, du mår ju allt utom bra av att gå runt och oroa dig så mkt för det som du faktiskt gör. det kan inte vara hälsosamt. och det måste ju vara skönt att bara få bort den liksom så att den är ur världen.



hoppas att allt går bra för dig! :)

Therése

Jag förstår att du har det otroligt jobbigt just nu. Men att du säger att alla säger si och så... det är ju inte riktigt sant. Låter lite dömande mot alla.

Blondie

Hej!



Gud vad din blogg berörde mig idag. Jag sitter här på jobbet med tårar i ögonen. Jag har haft ont i mitt huvud i ca 2 år nu och är ständigt på undersökningar, jag får göra MR på MR men ändå kan dom inte fastställa om det är en tumör eller en cysta, och jag oroar mig STÄNDIGT. Det enda som kan få mig att inte tänka på det en stund är intensivt jobb där man ständigt har uppgifter.



Så jag förstår dig precis!



Alla säger att allt kommer att bli bra, att det inte är något att oroa sig för osv. men jag ÄR orolig. det går inte att komma ifrån. Jag sover som du, väldigt sällan. Och precis som du så är jag rädd för att somna eftersom jag kanske aldrig mer vaknar.



Jag skriver absolut inte till dig för att få uppmärksamhet men om du vill så pratar jag gärna med dig om det.



Jag känner precis som du att folk börjar bli less på en. Och eftersom jag sover så lite så påverkar det ju självklart ens humör vilket tyvärr ibland går ut över dom jag älskar mest. Jag vill hänga med på allt roligt, vara på bra humör som vanligt osv. Men orken finns inte där (jag är ständigt trött) och hur jag än försöker är det inte alltid lätt att dölja hur man egentligen mår.



Men som sagt, detta låter kanske löjligt men jag pratar mer än gärna om det med dig. Jag vet ju precis vad du går igenom och själv skulle jag gärna vilja prata med någon som vet vad allt handlar om och som inte tror/tycker att man är fånig och överdriver m.m.



Känn absolut inte att du måste höra av dig om du inte vill. Känner du för det hör du helt enkelt av dig.



Många kramar /Åsa

Linn (http://honkallaslinus.blogg.se/)

Usch så jobbigt, men huvudvärken är nog bara rädslan om du förstår. Jag hoppas att allt blir bättre. Pusssssss..

Helena

Det är helt normalt att vara rädd söta du! Det skulle jag också vara! Jag skulle säkert reagera precis som du...Hoppas att allt ordnar sig snart! Tänker på dig!

Anonym

:( jag hoppas verkligen att du mår bra snart! ibland känns det också för mig att jag får gå igenom all skit. förstår att du är rädd :(

linnea orhagen

ville bara tala om att jag älskar din blogg!



krya på dig.

kramkramkram ♥

Ida Ståhl

Usch, förstår att det är jobbigt! Förmodligen beror huvudvärken på att du spänner dig, är rädd och stressad och inte alls på cystan. Nu kanske jag skriver precis det du inte vill läsa dock! Men jag håller tummarna för dig och allt kommer säkert bli hur bra som helst!

Förresten, har domningarna i benet försvunnit?

Kramar

pelle

Går det inte att ta bort den då eller vad sa läkaren? Jag menar, det borde väl vara din fulla rätt att vilja ta bort något som smärtar?



Märkligt.

tezza

klart att du är rädd. det är jsälvklart.

hoppas huvudvärken slutar snart.

Caroline

Jag förstår att du är rädd.. Och man vet aldrig hur man ska reagera på saker innan man varit med om det.. Och då är det även svårt att veta hur man ska handskas med det.. För 3 veckor sen fick jag reda på att min mamma har cancer.. Vilken chock.. Det är sånt som händer andra familjer.. Vilken rädsla.. Vilken enorm rädsla!! Känner igen det där att inte kunna sova.. Kim somnade direkt och jag låg vaken.. Med alla tankarna.. Efter någon natt bad jag honom att ligga vaken tills jag somnat, och det hjälpte.. Vi har även en golvfläkt på i sovrummet så att det finns ljud.. Vaknar jag mitt i natten är det enklare att koppla bort alla tankar och somna om ifall jag hör någonting som jag kan fokusera på.. Nu går det bättre.. Men snart är det operation, hur vi mår efter det vet jag inte.. Jag vet att det inte är samma sak som din rädsla.. Det ligger på olika nivåer.. Men jag tänkte mer på sömnen.. Det kanske kan hjälpa lite?

Vicke

Jag förstår att du är helt freaked out, det hade jag med varit! Det är klart du ska va uppmärksam och känna efter, men kanske inte För mycket. Det där med huvudvärken låter som spänningshuvudvärk, eftersom du är så rädd för det här.. Jag brukar få spänningshuvudvärk rätt ofta, mer förr däremot, men då fick jag ont i huvudet i högra sidan av huvudet, ibland på andra sidan med. Jag brukar få det om jag är orolig eller stressad. Försök slappna av! Kevin kan massera dina axlar, din nacke och tinningarna, det kan hjälpa :)Och om du tar en dusch så kan du duscha nacken och axlarna med varmt vatten. Ta hand om dig.

Blondie

Jo, så det är ju ett tag. Går ju precis i gymnasiumet nu vilket har gjort att jag har missat en massa pga alla läkarbesök osv. Just nu är dom inne på att det antingen är en tumör eller en cysta men dom vet fortfarande inte helt säkert. Så jag ska återigen på en MR på måndag för att se om och/eller hur mycket "saken" inne i huvudet växer.



Innan jag fick göra min första MR fick jag prova massor av mediciner jag har provat alla receptfria, fått utskrivet hur mycket olika mediciner + att jag har provat en migränmedicin som bara en läkare i hela Norrbotten är behörig att skriva ut. Och ändå så lindrar det inte ens.



Sjukhusbesöken sker ändå ganska ofta. Har jag inte telefontid eller så, så far jag och träffar läkare runt om i Norrbotten och ca 1 gång i månaden går jag på MR. Jag får även göra en massa synkontroller för att min "sak" kan börja trycka mot syn-nerven så att jag blir blind.



Jag har även fått bli förflyttad från Gällivare ner till Umeå för dom har ett specielistteam där som förhoppningsvis kan hjälpa mig.



Anledningen till att jag vet så pass lite egentligen är för att dom tycker det är för stor risk att börja operera för att kunna ta reda på exakt vad det är jag har, så för tillfället kan jag/vi inte göra så mycket annat än att vänta. Vilket självklart gör det hela mycket jobbigare.



Hur är det för dig då? Hjälper värktabletter och dylikt? Har dom nämt något om risker för spridning osv. eller säger dom bara att du inte behöver oroa dig? =S Har det blivit prat om operation och så då, eller vill dom avvakta och se vad som händer? Typ om det växer jätte fort eller så.



/Åsa

Therése

SV: Då missförstod jag det då. Hoppas att du frisknar till snart i alla fall!

Blondie

Okej... Men visst kan väl cystan växa sig större? Eller är jag helt lost?



Dom ser att det är något där (bredvid hypofysen) men dom kan inte riktigt säga säkert om det är en cysta eller en tumör. Så det är det dom håller på att utreda just nu.



Du behöver inte oroa dig så mycket iaf, min "sak" ligger precis bakom synnerven och om "saken" växer (det behövs egentlige inte mycket) så kan den börja trycka mot synnerven och det är då jag kan bli blind. Men eftersom din inte sitter där behöver iaf inte du oroa dig för det.

ida

åh fy sjutton, jag förstår att du är rädd.. men kan dom inte ta ut den även om den inte är farlig??

Syrran

Vilken härlig tjej den där Åsa verkar vara, prata med henne det tror jag gör dig gott!

Om jag var hos dig skulle du få somna i mitt knä medan jag smekte dig i pannan, pillade dig i håret och kliade dig på ryggen - gratis ;)

Älskar dig!

Julia

Hej Amanda!

Du ska veta att jag blir så otroligt rörd över din kommentar! Tack snälla! Trots att livet faktiskt är för jävligt ibland och de finns så mkt skit som man måste genomgå så finns de så mkt härligt me...! När jag får kommentarer som dina så blir jag så taggad att fortsätta kämpa, att fortsätta se livet med det positiva ögat! I höstas trodde läkarna att jag hade fått en tumör i huvudet, det var sååå hemskt.... Har läst lite i din blogg och du berör verkligen! Ska fortsätta läsa imon, men måste sova nu annars får ja skit av kroppen imon... :/

Om du känner för att prata lite eller skriva av dig så är det bara att höra av sig! Ofta behöver man prata med nån som varit med om nåt liknande men som kommit lite längre framåt...

Många goa kramar och tankar till dig!

Rebecca

Jag kanske borde kolla upp min huvudvärk :S

Har haft huvudvärk och tryck på höger sida i ca 6dagar. (jag skalla lastaren på jobb, sen dess har jag haft ont i huvudet :S)