Jag stod i badrummet och skrubbade benen med en torrborste när jag kom på hur pinsam jag är. Jag väljer en cellulit före en magruta. Och nej, jag föredrar inte celluliter. Men det är ju det valet jag gör när jag väljer att äta godis istället för att träna. Jag har haft ett påskägg bredvid mig idag. Det stod en motionscykel utanför dörren. Jag valde ägget. Jag har alltid skyllt på att det var för långt till gymmet. När den inte funkar längre har jag sagt att jag inte tycker om att gå ut och gå, vare sig det är musik i öronen eller inte. Men nu då, när jag har en motionscykel utanför dörren som bara väntar på att användas? Och den kan tillochmed användas SAMTIDIGT som man tittar på sin favoritserie på våran fina härliga 42 tumstv. Men icke, jag väljer det där jävla ägget ändå. Just nu är ägget ord för godis, det låter bättre med ägg. Men allvarligt. Om jag bara slutade äta godis så jävla mycket och rörde på mig lite varje dag så hade jag gjort framsteg. För när min kropp hör ordet träning nu så infinner det sig en sådär känsla man får när man inte riktigt förstår vad någon talar om. Börjar någon däremot prata om ägget, ja då infinner det sig en såndär känsla man får när man kommer hem, trygghet. Jag är pinsam.

30 mintuer på cykeln, lite situps, armhävningar och andra övningar en timme om dagen. Vad fan är det? Det behöver inte ens vara en timme? Och ja Sara, du kan äta pasta med makaroner, det gör ingenting, men för fan, skit i godiset. Är det någon som är med mig? Träningskompisar behöver man, och man behöver inte träna tillsammans. Vi kan helt enkelt stötta varandra över nätet. Jag behöver någon. Ge mig din msn så kan vi göra upp en plan eller något, jag ger dig mitt telefonnummer och du kan ringa mig när helst du vill, som en sån person i filmer där folk försöker sluta dricka alkohol. Jag förstår varför alkoholism klassas som en sjukdom, man kan verkligen inte ta sig ur det utan hjälp om det är såhär svårt att sluta äta godis. Det är det här jag menar med att jag väljer cellulit före magmuskel, att jag väljer olycka före lycka. En liten jävla godisbit gör mig lycklig en sekund, högst två, men en sund och fin kropp jag faktiskt vill ha skulle göra mig lycklig i år och dar. Det skulle vara så underbart skönt att bara gå in i en affär och våga pröva ett linne, våga visa armarna. Och det skulle vara underbart skönt att tycka att man var fin i ett par jeans.

Vem är med mig? Du? Eller kanske DU? Eller båda två? :)
Vill samtidigt tipsa om en torrborste som du kan köpa hos Bodyshop - titta HÄR.  Använd den morgon/kväll på TORR HUD, mycket viktigt, så förminskar du antalet celluliter, eller åtminstone gör dom lite mindre synliga. Men kom igen, är ni med på min "hjälpa varandra ur godisträsket start" nu? Skriv till mig!

Jag vill jag kan jag ska, eller hur?