Idag har jag haft mycket för mig. Först har jag varit i skolan, där arbetades det flitigt med svenska arbetet. Vi ska göra ett arbete om en författare från en annan kultur, och jag skriver om Waris Dirie. Det hon har varit med om är så fruktansvärt, och bara att läsa den lilla snutten i boken där det står om hur hennes könsstympning gick till fick mig att vilja spy. Tänk att dom utsätter barn för sånt här och tycker att det är helt normalt? Waris Dirie är en väldigt driven kvinna som nu arbetar helhjärtat med att göra folk mer medvetna om könsstympning, vad det innebär och hur man kan försöka att sätta stopp för det. Så hemskt att det ens händer, att det anses normalt i vissa länder. Och hur dom gör det sen?! Läs böckerna eller se filmen om ni inte gjort det. Jag älskar vad hon sa när hon arbetade med att skriva sin tredje bok;


Efter skolan var jag barnvakt åt min fina lille Arvid en liten stund, sen åkte jag till föräldrarkursen. Idag fick vi se en förlossningsfilm, vilket ännu mer fick mig att vilja föda på det naturliga sättet (så håll tummarna). Vi pratade även om andning och avslappning under förlossning. Känns så jobbigt att det är på onsdagar, för alla andra blivande mammor som är där har sin partner med sig, medans jag får sitta där ensam då Johan jobbar borta. Igår kände jag mig så fruktansvärt ensam och det blir mer påtagligt när jag måste göra saker utan honom som handlar om VÅR bebis. Som tur var har jag fått de flesta tider hos barnmorskan på fredagar, och tiden hos specialisten är också en fredag, så då kan Johan vara med. Jag är riktigt glad över att han VILL vara med på alla dessa besöken och att han visar så tydligt att han är så glad över att vår dotter ska komma. Man kan ju tycka att det är en självklarhet men efter att ha läst en del bloggar och facebookuppdateringar där folk bjuder way to much på sitt privatliv så har jag insett att det tydligen inte alls är en självklarhet i många fall. Därför är jag så glad att jag har min älskade Johan ♥

Förövrigt, jag är kattvakt, åt lilla Maggie. Hon ser ut som ett litet lodjur, haha. I början var jag lite rädd för henne då jag har alldeles för stor respekt för katter, men nu tycker jag att hon är mooojsig ♥ Fick förresten skjuts hem idag av ett par från föräldrarkursen. Jag satt vid busshållsplatsen utanför barnmorskan och väntade när dom kom fram och frågade om jag ville åka med. Sådana små saker gör mig så glad. Det visade sig att dom bodde cirka 300 meter ifrån oss, och dom erbjöd sig snällt att hämta upp mig nästa vecka då nästa kursdag är. Så snällt! Jag blir så glad när andra människor gör något bara för att kunna hjälpa någon annan, utan dolda avsikter eller så. Det får mig att bli alldeles varm inombords. Alldeles för många människor i dagens samhälle tänker enbart på sig själva. Nu - MAAAT!