Mitt namn är Sara, jag är 21 år och bor i Skåne. Jag jobbar och umgås med min pojkvän på fritiden. Jag har bott i Borlänge i 20 år utav mitt liv. Jag älskar att blogga, se på film, handla kläder och rota runt i kändisvärlden. Jag fördjupar mig ibland alldeles för mycket i saker och jag har stor empati för andra människor.

Det är så ni borde förklara mig för andra om ni aldrig träffat mig, om ni bara läser min blogg. Ni borde inte förklara mig för andra med ord som inte stämmer överrens med sanningen. Och ni borde inte skriva saker till mig som ni inte har en aning om. Tala inte om för mig vad jag gör fel eller hur fel jag är bara för att ni läser min blogg. Ni har ingen aning. Vad vill ni veta?

Jag växte upp i en villa i årby. Jag hade en turbulent uppväxt. Alla i min släkt lever utom min farfar. Jag har en syster. Jag fick trombosytopeni som liten. Jag dog nästan. Jag gick på Årbygårdens dagis. Vi hade en flaggstång. Jag klättrade upp i den. Jag ramlade ner. Mina föräldrar skildes. Jag flyttade 5 gånger på 4 år. Jag gick i gylle skolan. Jag gick i fotbollsklass. Jag hoppade av gymnasiet. Jag fick en pojkvän. Vi gjorde slut. Jag fick en till. Dom ljög. Jag grät. Jag fick en dator i födelsedagspresent. Jag köpte en lägenhet. Jag sålde en lägenhet. Jag älskar min mamma. Jag tittar för mycket på tv. Jag älskar min pappa. Jag är bästa vän med min mormor/morfar. Vi hade en röd bil. Fast först en brun. Efter den röda hade vi en svart. Volvos allihop. Min kanin Kolan frös ihjäl. Jag har varit utomlands 20 gånger. Jag älskar handboll. Jag har haft blodförgiftning. Jag har gråtit. Jag har velat dö. Jag är lycklig. Jag är kär. Jag har slagits. Jag dricker aldrig öl. Jag fyller i november. Jag är rädd för flygplan. Min familj är fin. Jag är brun blondin.

Välj ut vilken detalj utav detta, och sprid era hemska ord om mig.
Men välj inte ut något som är falskt för att göra mig till någon person jag inte är.
Jag bryr mig om människor, men sådana som er vill jag inte ha med att göra, inte alls.

Tala aldrig om för mig att ni vet vem jag är, att ni vet vad jag går för. Jag är trött på anonyma kommentarer. Jag är inte tjock. Säg inte det till mig. Jag är inte smal heller, men absolut inte tjock. Det är inte fel att älska hur man ser ut. Det är heller inte fel att hata hur man ser ut. Man är inte dum för att man är tjock, och man är inte snygg för att man är smal. Vi människor är så olika, men ändå så lika. Försök inte att göra mig svag för att du vill bli stark. Jag har en inre styrka som klarar utav det mesta. Jag har redan klarat utav mer än många andra, så det går inte att försöka knäcka mig. Man ska stå för sina åsikter, det gör jag. Skippa attityden. Ni kommer aldrig få några hårda ord tillbaka. Jag kan diskutera med er om ni vågar erkänna vilka ni är. Jag kan ta att ni inte gillar mig. Alla kan inte gilla mig. Vad jag inte kan acceptera är att ni talar om saker för mig, saker som handlar om mig själv, som inte ens jag själv visste om. Jag visste faktiskt inte att jag är så tjock att jag måste manipulera bilder i PS. Jag visste inte heller att jag egentligen är väldigt elak men skriver trams i min blogg för att framstå som snäll. Dom som känner mig vet att jag bryr mig otroligt mycket om människor. Dom som vill lära känna mig kommer att inse det dom också. Och ni, ni får tror vad ni vill.






Kort, tjock, lång eller smal?
Det ska inte spela någon roll. Hitta inte småsaker hos mig eller andra att klaga på bara för att ni har tråkigt eller vill göra er själva starkare. Det är ingen idé. Vi vet ändå att det är ni som är svaga. Hade jag träffat er som skrivit all skit till mig nu under dagen så hade jag seriöst velat hjälpa er. Jag tycker synd om er, for real. Det kan inte vara lätt. Och jag väljer att inte publicera det ni skriver, för det är precis det ni vill att jag ska göra. Jag tycker bara att ni borde tänka om. Det finns så många unga tjejer som tar åt sig utav vad ni skriver. Jag gör det inte, men jag hade gjort det om jag varit några år yngre. Ni mår inte bättre utav det, så snälla sluta, för andras skull om så inte för min!