Jag brukar inte gilla sånna här "lovestory´s" egentligen men denna film var sååå söt. Jag älskar slutet och jag älskar Amanda Seyfried. Och det var två schnyggingar med i filmen :* Har ni sett den? Letters to Juliet. Åh! Jag älskar att den utspelas i Italien och jag älskar.. jag bara älskar, ALLT! Har ni sett den? Om inte, gör det! Den var lite seg i början men sen tog det minsann fart. Jag blev kär i filmen, kär i kärleken, kär i deras kärlek, ni fattar? ♥



Sophie är på semester med sin italienska pojkvän i Verona - Romeo och Julias hemstad – när hon hittar ett dammigt kärleksbrev skrivet för 50 år sedan! Hon beger sig ut på ett riktigt äventyr för att återförena paret och rädda kärleken från det förflutna.

Har ni också en fulsida? Jag har en. Min vänstra sida, alltså om ni tittar på mig blir det den högra, är min fulsida. Jag vrider alltid min högra sida så att den syns på kort (er vänstra som ni ser mig) när det är någon som fotar. Jag försöker att då och då ta kort på min vänstra sida, men det är jobbigt. Hata fulsidor?! :P Jag tycker heller inte om mitt ansikte rakt framifrån, men det kanske man inte kan kalla fulsida? Nej, höger sida gäller för mig.

Fattar ni? Vad gäller för er?
Ni har väl också en fin/ful sida?

Fulsida (min vänstra sida, höger som ni ser mig)
Första bilden är ju tagen i spegeln.. Är det så ni ser mig? GAH!


Min raktframifrån-sida. Haha, en ogilla sida.



Min gilla-sida (min högra sida som ni ser som vänster, hihi).

Igår såg jag en film som hette Into the Wild, en film som fått 8.2 poäng på IMDB (vilket är braaao). Filmen är från 2007 och jag har hört talas om den många gånger, många har sagt att den är jättebra men jag har aldrig riktigt vetat vad den handlar om, tills igår. Jag fick syn på en trailer (ni kan se trailer HÄR) och kände att jag måste se denna film. Jag vet inte ens hur jag ska beskriva denna film. Det var så otroligt många intryck jag upplevde under filmen, och att filmen är gjorde på en verklig händelse gör det hela så mycket finare/jobbigare/bättre.

Har ni sett denna film? ♥

"Into the Wild" är inspirerad av den sanna historien om Christopher McCandless (Emile Hirsch), en ung man som överger sitt bekväma liv för att söka friheten på vägarna. Hans sökande leder honom till Alaskas vildmarker där han ställs inför sitt livs största utmaning."



Man kan läsa om Christophers liv HÄR på wikipedia, och det är jobbigt att läsa efter att man sett filmen eftersom allt blir så jäkla verkligt. Detta har hänt på riktigt, och lika mycket som jag skrattade under filmen så grät jag. Lika förundrad jag blev över hur han tänkte lika imponerad blev jag över hans mod och hans frihetslängtan.

Här är en bild på den riktiga Christoper McCandless framför den buss han levde i.
I filmen spelas Christoper utav Emile Hirsch, som gör rollen JÄVLIGT bra ♥

kan min tröstlösa själ botas med ljudet från ditt bubblande skratt såsom din hand har förmågan att samla ihop mina trasiga fingrar
kan ljudet som uppstår vid skapandet av dessa ord avskärma mig från omvärlden så jag för en stund kan leva vidare i min önskevärld

kan mitt hoppfulla försök till att visa dig min kärlek föra dig framåt såsom din kärlek för mig gör mirakel för mitt ack så vilsna hjärta
speglar otryggheten i mina ögon den ensamhet jag känner trots att jag ständigt vandrar i en värld där folk alltid finns runtomkring

vågar mitt hjärta återigen tro på friheten när jag under tusentals skräckfyllda minuter stängt in mig och försummat mina hjärtslag
kan min ryggrad någonsin sträckas igen när den otaliga gånger brutits av på mitten utav mitt tidigare så destruktiva beteende

kan känslan av att jag håller dig fast i min mörka värld försvinna om jag påminner dig om att jag inte alltid är såhär grå
kan tårarna som rinner ge mig hopp om att jag faktiskt är mänsklig mitt i all förtvivlan där allt jag ser är nattsvart mörker

jag bara undrar, jag undrar trots att jag vet att det inte finns några svar att ge
kan svalan i det blå skänka mig en känsla utav frihet eller är jag ständigt fånge i fel tankesätt?

Jag gillar inte:
Att jag tydligen skrivit in fel lösenord FYRA gånger på tradera och måste nu vääänta flera timmar innan jag får försöka igen?
Att jag VARJE GÅNG jag ska logga in på facebook glömmer att jag bytt lösenord och febrilt funderar på vem som hackat mitt konto.
Att jag blivit blixtsjukare (vet att man inte kan säga så) över natten och nu har övertjock hals kombinerat med feber och schnooor!
Att ALLA serier har uppehåll så man har absolut NOLL saker att titta på när man är sjuk och eländig. Vad gör man istället? Tips?!
Att det är nyårsafton på fredag och ingen tycks veta vad "Vi slår våra kloka huvuden ihop och hittar på något kul" betyder.

Jag gillar:
Att världens snällaste Johan ♥ åkte och fixade thaimat till mig igår och att DET FORTFARANDE FINNS RESTER KVAR I KYLEN!
Att söta Alexandra kom med veckans sötaste bloggkommentar idag och att hon enligt sin blogg ska börja blogga igen! Yeeeaj!
Att jag har sjukt mycket kläder som jag inte använder som jag kan få kosing för på tradera. (eller ska jag ha en bloppis kanske?)
Att jag igår sökt jobb på Viking Line-båtarna och redan inatt drömde att jag fick jobbet (sen att båten sjönk är en annan historia)
Att det snart är ett helt nytt år så att jag kan glömma 2010 och börja 2011 med nya äventyr och en mysig kryssning! Gillas ♥

(Johan, min thaimat och några utav sakerna jag ska sälja)

Har precis sett klart filmen 7X - Lika barn leka bäst. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om filmen. Jag vill inte påstå att den är dålig för den är viktig, tycker jag. Kan tänka mig att det är sjukt många ungdomar som lever sådär utan att någon runt om dem egentligen vet vilket helvete de går igenom! Men att kalla det Sveriges bästa film var väl kanske att ta i!? Eller? Någon som sett den?

Jag har gråten i halsen nu, när jag tänker på filmen.
På dom stackars ungdomarna. Hur dom lever. Herregud!



"I ett vanligt svenskt lägenhetsområde ligger sju ungdomars öde i händerna på ett vuxensamhälle som glömt bort dem. Drömmar och en önskan att "få vara med" tar dem igenom en maktlös tillvaro som är fylld av mobbing, misshandel och sexuella trakasserier. När en pistol en dag dyker upp får de till sist makten i sina händer. En makt som har ett högt pris. Vem ska få den första kulan i sig...?"

Åh, jag såg filmen Buried igår. Ska skriva mer om den sen, jag lovar, men herregud vilken jävla film! Jag var så arg i slutet för det kändes som om jag sett den i onödan.. Men sen kändes det bra därför att slutet inte alls var som jag tänkt mig! Men jag blev ändå såååå arg. Jag fick feta klaustrofobiattacker under filmen och stressen kröp innanför skinnet! :p

Idag ska jag till Kupolen och träffa min fina vän LISA! Vi har inte setts sedan 2009 därför att hon bor i Halmstad! Åh, det ska bli så kul! Förresten, igår hittade jag väääärldens bästa mellandagsreafynd (fan vilket långt ord) Kolla här nedan ↓

jag har vaknat upp ur en dröm och famlar kallsvettigt efter lampans lysknapp. jag börjar sakta men säkert återfå mitt normala tankesätt efter att drömmen bokstavligen slukat mig och min förmåga att tänka. jag älskar drömmarnas värld lika mycket som jag hatar den och jag kan inte bestämma mig för om jag vill vara kvar bland drömmarna eller om det är verkligheten som ska få försöka berusa mig nu. det går kalla kårar längs min ryggrad när jag inser vilka fantastiska möjligheter jag vågar ge mig själv i drömmarnas land men som jag i vaket tillstånd fullständigt avfärdar därför att jag tycker att jag lider utav brist på ambition och intelligens.

ibland känner jag mig som en fisk som drunknar i sin egen värld men som kan leva ovanför ytan. helt missanpassad. jag vill så mycket men vågar visa så lite allt beroende på min vacklande självkänsla. jag struntar i att jag tycker att mitt utseende inte är till min fördel, jag beundrar inte människor för att dom är vackra utan för att dom är intelligenta, amibitösa och motiverade. min spegelbild kommer att förändras den dag jag inombords kan känna att jag gör nytta, att jag bidrar till någon slags inspiration för andra och att jag gör något jag alltid velat göra, och att jag gör det rakryggad. Bara DEN dagen kommer jag att gilla mig själv helt och fullt. Oavsett om jag har sne näsa, tovigt hår eller feta lår så kommer jag att gilla mig själv den dagen jag lyckas med mitt liv. Jag kan inte lyckas med mitt liv bara för att mina lår blir lite smalare eller för att mitt hår glänser lite extra. Vi fokuserar på fel saker och jag vill fokusera på att våga gå vidare med inre självkänsla då jag tror att det yttre kommer med på köpet då.

hellre lycklig inuti än utanpå.
insidan speglar ändå min utsida.



Min dröm är att få mina ord publicerade någonstans.
Vad är din dröm?

Sådärja! Nu är årets "firajuldagar" över. I vår släkt firar vi jul 3 gånger eftersom alla är uppdelade på olika håll i olika delar utav landet. Är skapligt trött på julmat nu men för tusan så gott det är när man längtat efter det så länge. Har fått massa fina julklappar såsom pengar av mormor/morfar, farmor & pappa, har fått body lotions, en BH i RÄTT storlek, träningskläder, en sport-bh, ansiktskrämer, badprodukter, skridskor och en kryssning till Åland :)

Jag är jättenöjd med min jul - är ni nöjd med er?
Nästa julafton är jag moster till en 9 månader gammal bebis ♥

Jag säger bara en sak. Se den här filmen: Unstoppable.
7,1 poäng på IMDB. En grym skådis (Denzel Washington) & en snygg skådis (Chris Pine).

"Ett järnvägsbolag jobbar frenetiskt för att stoppa ett skenande och obemannat godståg, fullastat med lättantändlig vätska och giftig gas, från att utplåna en stad."

Anktrut! Duckface! Trutläpp, you name it! Förut störde sig folk jättemycket på mig och mina miner! "Saraminen" cirkulerade runt, haha! Det är ju dock fler än jag som utövar fenomenet anktrut, jag skulle vilja påstå att var och varannan människa i bloggvärlden på ett eller annat sätt håller fenomenet vid liv! Vad jag inte förstår är vad man ska göra istället? Helt neutral på ett kort, det går inte för mig, då känner jag mig så "naken och exposed"! Att le på kort känns så jäkla fel då jag egentligen inte alls är särskilt glad, jag menar, att le på beställning? Det går fetbort!

Försökte att le, eller att göra något annat, men det slutar med att den där läppen dyker upp utan att jag vet om det! Förövrigt vill jag påstå att jag faktiskt inte gör den där minen på alla kort jag tar, min överläpp är rätt så fyllig naturligt så jag vet inte riktigt om ni alltid har rätt! Jag vill också påstå att ni kan skatta er lyckliga som har så onödiga saker som mina miner på kort att störa er på! =)

Men jag ska försöka att le och skratta mer på kort!
Även fast det känns lika onaturligt som att äta en söt citron!

Om en liten stund ska jag iväg och jobba på friskis & svettis! Det är så härliga människor där, tiden går jättefort! :) Sitter och lyssnar på Raymond & Marias låt "Ingen vill veta var du köpt din tröja". Vadå nostalgitripp? Shit vad jag lyssnade på den någon sommar för en herrans massa år sedan! Det är en sån där låt som man från början hatar, som man sedan älskar, för att texten är så simpel och man lär sig den utantill! Ungefär som Boten Anna, Det var en gång en fågel och dom där andra tramslåtarna :p

Förresten, finns det ett ord som heter funka "funkar den?" eller är det någon slags slang på fungera?

Såhär ser man ut när man ska jobba på F&S :)

Har skrivit om denna maträtt förut, men jag tänkte att om något missat den så skriver jag om den igen! Kan ju vara ganska så skönt att få tips på något annat än julmat som man redan innan jul är trött på! Det här frestar smaklökarna till tusen vill jag lova ♥ Precis i detta nu står maten och gräddas i ugnen! Jättelätt, jättegott och inte allt för dyrt. Det dyraste är väl kycklingfileérna och de soltorkade tomaterna! Iallafall, här kommer instruktioner och bilder på hur man gör (Skriver inlägget innan maten är klar men lägger upp bilderna efteråt, smart va?) Hihi!

Detta behövs om ni är fyra stycken som ska äta:

Purjolök
Riven ost
Salt/peppar
2 paket bacon
4 st kycklingfiléer
5 dl Creme Fraiche
2 st påsar Ranchdip
Soltorkade tomater
500 g tagliatellepasta


Börja med att sätta pastan på kokning, tar 5-10 minuter att koka pastan beroende på vilken sorts bandpasta du köper! Fortsätt sedan med att skära kyckligfiléerna i småbitar och stek dom i stekpannan tills de är lagom genomstekta! Under tiden pastan och kyckligen ligger och "puttrar" kan du hacka purjolöken, skära de soltorkade tomaterna i mindre bitar, blanda de 2 påsarna ranchdip med 5 dl creme fraiche och skiva baconet till lagom små skivor! BACONET (säger man så?) ska INTE stekas!

När pastan är klar lägger du den i en ugnsform, och sprider över den ostekta baconen! Sedan tar du den stekta kyckligen och sprider över den! Fortsätt sedan med att sprida över purjolök och soltorkade tomater. När du gjort det så häller du över ranchdippen, och se till så att den blir jämt fördelad! Efter det sprider du osten över hela formen och sedan är det bara att stoppa in i ugnen! Eftersom kycklingen redan är stekt så räcker det med en liten stund i ugnen! 175 grader och ni ser när osten blir lite brun att det är dags att ta ut den :)

Åh herregud, jag grät igår när Sverige vann över Rumänien! Min vän Jessica fick referera matchen över telefon de sista 12 minuterna då jag var tvungen att åka med bussen till julfesten! Åh, jag säger bara Cecilia Grubbström! Vilken jävla målvakt hon är! Så grym! Handboll är ett så sjukt stort intresse för mig, jag har ju själv spelat i över 8 år och jag älskar handboll! Jag var galen igår under matchen, jag kan knappt sitta still och skriker och svär (inte bra).

Det är självklart ett MÅSTE för mig att se finalen idag hemma hos Pappa och hans sambo tillsammans dom och min syster. Jag är redan nervös och om Sverige vinner guld, vilket skulle vara helt sjukt, så kommer jag att gråta ögonen ur mig. Sverige har aldrig ens gått till semifinal förut (damerna alltså) och nu är dom alltså i FINAL!

Det är så sjukt STORT.
Ska ni se matchen?

Åh, jag är så jävla förbannad! Jag är förbannad på folk som beter sig som idioter, omogna idioter helt utan ansvar! Jag är förbannad på dig för att jag låter mig själv ödsla energi på dig när du uppenbarligen inte bryr dig!

Jag var på julfest tidigare ikväll, och jag hade lovat en vän att vi skulle mötas upp för lite festligheter senare på kvällen! Hon skulle höra utav sig när hon var hemma och iordninggjord! Halv åtta får jag ett samtal om att hon är relativt klar, så vi bestämmer att vi ska mötas upp i stan cirka 21,30 men att vi kan höras om något ändras! Hon skulle ta taxi dit och jag skulle höra av mig när jag var påväg! Sagt och gjort! Jag åker ifrån julfesten som var hur trevlig som helst för att möta upp denna tjej! Jag ringer henne men får inget svar! Hennes syster svarar och hon har tydligen inte alls hört något om att hon ska vara med mig, för hennes syster ska ut i Falun och är ganska säker på att min vän ska med dit! Jaha? Men jag tänkte att hon hör av sig!

När jag väl är inne i stan och i princip bara ska vänta på att hon hör av sig så ringer jag henne och märker att hon stängt av sin mobil! Den är fortfarande avstängd, 2 timmar senare! Jag blir så jävla förbannad på vuxna människor som inte kan vara ärliga! Här har jag åkt land och rike runt för att fixa iordning mig till 21,30 och så stänger hon av mobilen, för att slippa konfronteras! Men tro mig, nästa gång jag möter denna så kallade "vän" blir det konfrontation på gång! För såhär gör man INTE!

Och du är en vän jag inte längre behöver!
(Så skönt att avreagera sig)

Just nu gråter jag så mycket att jag knappt ser vad jag skriver. Blev genom en annan bloggad inslussad på youtube där jag fick se en video jag önskat att jag inte sett. Fast egentligen är det bra att jag ser den, att vi ser den, att alla ser den. Att det uppmärksammas. Det jobbiga i det här fallet är att den här mamman har adopterat den här killen, den här lilla pojken. Hon har tagit in honom i sitt hem för att ge honom den stabilitet och trygghet han inte kunde få hos sin riktiga familj. Och så gör hon såhär:

Det här är så fruktansvärt fel och så sjukt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Att hälla stark sås i ett litet barns mun och sedan duscha honom i iskallt vatten, allt för att han ljög? Vem ljuger egentligen mest? Mamman, som lovar sitt barn trygghet och ger honom detta. Det är så sjukt, och jag tvivlar på att jag skulle kunna behärska mig om hon stod framför mig just nu. Det borde finnas, det finns, det ska finnas, regler och kontroller som gör att sånt här inte får förekomma! Körkort på barn, kanske? Det är skrämmande att vilken idiot som helst kan sätta ett barn till den här världen och det är skrämmande att den här redan skadade pojken adopteras in i en familj där sånt här förekommer. Vackra barn, tänk om jag fick hålla om dig nu ♥

Nästan det första som hände mig 2010 var att jag blev utsatt för ett våldtäktsförsök i Sälen (Ni som inte förstår kan läsa mer här). Efter det var jag nere ett tag, men jag lyckades rycka upp mig när jag tänkte tanken att "Det kunde gått så mycket värre". Det är heller ingenting jag skäms över, och jag tycker inte vi ska vara tysta om sånt därför att det händer så ofta. Åkte till Sälen igen med mitt handbollslag. Revbenet gick av. Jag träffade Johan och Kevin ♥ Jag spenderade början på sommaren med att åka in/ut till akuten (läs mer här). År 2010 hade jag bott ett år i min lilla lilla lägenhet (se massa bilder här). 2010 var jag på Dalarnas första bloggfest (se bilder här). År 2010 fick jag en inbjudan till Dalarnas andra bloggfest som går av stapeln i Februari 2011. I början utav 2010 jobbade jag som personlig assistent på halvtid, sommaren 2010 spenderades på ett ålderdomshem där jag jobbade och hösten 2010 började jag i skolan igen. I september 2010 fick jag reda på att jag ska bli moster ♥ 2010 fick jag glasögon igen efter cirka tiotusen år utan dom. 2010 kom min fina vän Jessica från Skåne och hälsade på mig och jag åkte till henne! Jag saknar henne hela tiden! År 2010 träffade jag Fredrik Wikingsson för en filminterju. Jag besökte Göteborg 2 ggr under 2010, en gång för att gå på Liseberg och Leklandet och nästa gång för att gå på Jul På Liseberg. Jag har spenderat många tuffa timmar gråtandes under kudden och jag har spenderat många timmar genom att skratta mig trött. Kontraster.

Jag kan säga som så, att 2010 har varit mitt värsta och mitt bästa år på länge. Mitt värsta år på grund utav alla jobbiga saker jag varit med om. Dels det som hände i Sälen, dels det här med sjukhusvistelserna, men också för att jag har så mycket jobbigt inom mig hela tiden även när jag inte spenderar min tid på sjukhus eller blir utsatt för saker som vi människor inte ska behöva vara utsatta för. Mitt bästa år har det varit för att jag träffat fantastiska människor och fått vara med om mycket fint! Jag tror på 2011, jag tror att det kommer att bli ett jättebra år. Är ni nöjda med ert 2010?

Cause anywhere is paradise when you're with the one´s you love,
Anywhere is a place that's nice when you're with the one´s you dream of

Såhär ser jag ut idag. Nej fan, nu ljög jag, haha. Såhär såg jag ut igår. Jag glömde dock att lägga upp det igår för det kändes helt oväsentligt. Vem bryr sig ? Åh, vet ni? Jag har fått en liten jävla finne vid örat som gör så jävla ont när man rör på. Den är nästa plutteliten och syns knappt men den sänder fan ilningar genom hela kroppen när man nuddar den! Haha, det var precis vad ni ville veta va? Den dök förmodligen upp nu för att jag är påväg att gå in i tjejveckan! Haha, men gud, det ville ni förmodligen inte heller veta. Well, ni som läser min blogg vet att jag inte skäms för att berätta hur läget är. Så inom några dagar kommer jag vara en hemsk tyrann med PMS! Så håll er på min sida utav lagen eller stay away ;)

Allt som oftast just nu känner jag att jag måste bryta mig fri. Att jag gång på måste stå upp för de misstag jag tidigare gjort i mitt liv, och för varje gång jag vill prova något nytt måste jag stå till svars för mina tidigare misslyckanden. Jag säger inte att det är såhär, men det känns som om folk tappat tron på mig för länge sedan och att jag ensam kämpar om att bevisa något som jag egentligen inte ska behöva bevisa. Jag har så många gånger snubblande tagit mig fram på mina trasiga fötter och blundat för det leende som faktisk finns inuti mig. Har ofta känt att Sara är lika med elände och problem för omgivningen, där av gör jag mig bäst i ett hörn, där jag är tyst och inte stör.

Jag förstår att det är bra att tänka realistiskt, att det är bra att ha fötterna på jorden och inte sväva iväg i någon slags framtidsplan som varken har trygghet eller god ekonomi att utlova. Men när det ligger något framför mina fötter där jag blir erbjuden att pröva mina just nu ganska brutna vingar på ett sätt som jag tror kommer passa mig, då känns det fruktansvärt fel att säga nej på grund utav andra. Om jag kunde spola tillbaka tiden och göra saker och ting ogjort hade jag gjort det, men samtidigt, som en klok tjej sa till mig precis "Det är misstagen man lär sig utav". Synd bara att man ibland måste fokusera mera på hur jag faktiskt skött mig förut istället för att fokusera på att åtminstone försöka tro att jag kan lyckas den här gången.

"Att vara negativ är något helt annat, då synar man inte ens. Man säger Nej tack men har faktiskt ingen aning vad man säger nej till. Man missar mycket i livet då."

Den största motivation jag som människa kan få är att överbevisa er som är skeptiska och negativa att jag faktiskt kan lyckas utan att känna att jag har ert stöd i ryggen. Om jag bara för en gångs skull vågar tro på mig själv och vågar göra det här för att JAG vill, då tror jag att jag kommer kunna känna en otroligt stor glädje så småningom.

Du milda barn som så ömt berör mig utan att själv ha en aning om hur du gör. Du fina varelse som så varmt skänker mig glädje till den gråaste dag. Du är fantastisk. Dina små kloka ord som fullkomligt spottas ut ur din mun berusar mig och jag känner en glädje som enbart ett barn kan skänka. Du är något utav de finaste jag haft och har i mitt liv och jag visste inte hur stor kärleken till ett barn kunde vara, och att det kunde kännas såhär, förrän dina små fina fötter klev rakt in mitt hjärta ♥ ♥ ♥ ♥

Din mamma och pappa kan skatta sig lyckliga som har dig och jag likaså som får dela så mycket glädje med dig. Jag hoppas att du trots dina ringa år kan förstå hur bra du får mig att må och att jag alltid finns för dig. Jag hoppas du kan känna trygghet hos mig!

Idag har jag och Kevin ätit plättar, tittat på Nicke Nyfiken, badat, öppnat chokladkalender och kikat på handboll! Man blir trött och söt utav att hoppa runt framför handbollsmatchen på tv, så Kevin somnade gott efter en liten stund! Nu pratar han i sömnen :)

Det är samma historia, år efter år
gång på gång är det mjuka paket jag får
en ny tröja hit, en ny klänning dit,
men titta en socka, åh, den var vit
enligt mina paket behövs rikligt med kläder
förmodligen sånna som passar i alla väder
trots ständigt tjat om en ny tradition
där jag får hårda paket som ger variation
verkar inte mina föräldrar fatta
att jag i år vill ha en surfplatta!!

Jag är med och tävlar om en i-pad hos ONOFF, jag kommer ju inte vinna men man måste ju iallafall försöka. Rimmet skulle självklart ha temat SURFPLATTA och det var det här lilla jag fick ihop efter en minuts tänkande. Vad tycker ni om mina rim-skills? Haha, skämt åt sidan, det är ju inte direkt svårt att rimma, det är bara att pussla ihop lite ord, så några vidare skills har jag väl inte direkt.

Tycker ni om att rimma? Brukar ni rimma på julklappar? Jag älskar att hitta på rim så om ni behöver hjälp med julklappsrim kan ni skriva till mig. Men som sagt, jag rimmar hellre än bra så jag garanterar ingen succé ;)

Tänkte tipsa er om två mysiga och fina filmer! Jag älskar att krypa ner under en filt i soffan och slå på en riktigt bra film såhär i vintertider. När det, som just nu, är 22 minusgrader utanför fönstret trivs jag som bäst under den där filten, med en kopp varm choklad i handen. Jag är inte den som är den men utan att tänka efter skulle jag vilja påstå att detta är tjejfilmer. Men det beror ju också helt appropå intresse och smak. Men skyll inte på mig om ni tvingar er boyfriend att se och han plötsligt säger:
"Detta är ju för fan tjejfilm" ;)

Gillar ni mina filmtips eller blir det för mycket?

Keith 7,5 på IMDB - se trailer här.
Dakota Skye 6,4 på IMDB - se trailer här.


Jag kopierar min vän Fias ord: "filmen Keith, ett romantiskt Drama. Man har ju sett konceptet så många gånger förr, kärleksdrabbel in highschool, skillnaden här är att manuset är jättebra och skådespelarinsatserna är super. Man får lite A walk to remember känsla av filmen. Imdb betyget är 7,5 och den får samma betyg av mig. Se den!"

"17-åriga Natalie tror att hon har räknat ut allt tills hon faller för en kille som har ingenting att förlora."



"Dakota Skye är 17 år och har en superhjältekraft. Hon kan se sanningen bakom alla lögner. Eftersom alla ljuger har hon blivit bitter och apatisk mot världen, tills den dag Jonah kommer till stan. Han är annorlunda."

Åh, jag är så glad nu. Det är mycket som just nu ligger i huvudet och gnager som gör att jag blir ledsen, men idag har verkligen varit en BRA dag. Jag har varit på julfest på Friskis och Svettis. En fest för alla instruktörer/värdar där man fick julgröt och skinkmacka, julgodis och julklapp! Det är så trevligt att vara en av alla funkisar/instruktörer på Friskis. Idag fick jag två glädjande nyheter. Nr 1, jag ska börja värda på barngympa/familjegympa i januari! Så jäkla kul! Nr 2, jag ska få gå en utbildning och lära mig HLR! (Hjärtlungräddning). Jag har alltid velat lära mig det!!! Jag älskar friskis!

Sen när jag kom hade jag fått en kommentar utav Josefin på bloggen där hon talar om att jag vunnit dagens lucka i hennes blogg, och hemskickat till mig kommer det att komma ett par jättefina örhängen. Det gjorde mig så glad! Sen fick jag ett mail på facebook utav en tjej som jobbar med Mary Kay produkter, hon ville "låna" mitt vackra ansikte sa hon, till att ta före och efter bilder till hennes makeup-portfolio! Då bjuder hon på en make up rådgivning och så skulle jag få en present!

Det enda som INTE är bra med idag är att Sverige förlorade med ett ruttet mål mot Frankrike.
Men annars, såå bra! Jympavärd, HLR-utbildning och sminkmodell! Ojoj, idag är min dag ♥

Örhängena jag vann hos Josefin!

UPD: FAAN! Jag skulle aldrig skrivit detta. Precis nyss fick jag en nyhet som suger livsgnistan ur mig.
Även om jag tror att jag gör rätt så blir det fel. Om jag inte alls tror att jag gjort fel blir det alltid fel.

Åh herregud, jag är så jävla förbannad på en ytlig sak jag inte ska lägga energi på (om mamma hade fått säga sitt hade hon sagt så) Programmet UNG och bortskämd?! Seriöst..? Jag tycker dom borde sätta föräldrarna i det där jävla huset. Föräldrarna beter sig som dagisbarn. Dom hugger och hackar på varandra all the time och försvarar sig blinda när det kommer till hur deras barn beter sig.

"Men Karolina torkade faktiskt ett bord förra veckan, såg du inte det?"
"Ellinor fick ju faktiskt ta hand om ett gulligt djur, min dotter hade en orm?"

Seriöst, jag blir så jääävla förbannad på dessa inkompetenta idioter. Karolinas pappa och Paulinas pappa är ju tamigfan helt jävla totalt idiotiska. Förlåt, man ska inte dömma människor men seriöst?! Karolinas pappa köper mascara till sin dotter 24/7 och Paulinas pappa läser sin dotters läxor åt henne för att hon inte ska behöva ha det så jobbigt? Alltså det kliar i fingrarna och jag vill slita av mig håret när jag ser på dessa två "karlar" som lyckats bli totalt jävla manipulerade utav sina döttrar och samtidigt kan dom sitta där och tro att dom gör det för deras eget bästa?! Dom berömmer ta mig fan aldrig någon annans barn utan försvarar bara sitt eget. Jag tycker seriöst att i dessa fall är det enbart föräldrarna som är problemet.. Herregud, jag blir GAAAALEN! Och varför åkte Ellinor ut? Dom hade ju inte en enda vettiga anledning? Karolina och Paulina kan sitta och sminka sig medans Ellinor åker ut? Jaja, whatever.

Tim-Joel ska vinna. Paulina och Daniel kan åka ut på en gång och Ellinor kan komma tillbaka.
Sen tycker jag att Paulina och Karolinas pappor kan ta och växa upp, för sina döttrars skull.

Det finns verkligen idioter i denna värld. Vad tycker ni om programmet? Håller ni med mig?

Ni som läst min blogg länge vet att min uppväxt inte varit någon dans på rosor. Att jag många gånger gråtit mig till sömns som litet barn och att jag många gånger varit riktigt rädd över hur läget ska se ut när jag kommer hem. Jag vill inte gå in på detaljer för att det förflutna vill jag lämna bakom mig nu, och enbart fokusera på det som är bra. Och det som varit bra. För trots alla hemskheter jag sett/gjort/hört när jag var liten så finns det fina minnen inom mig.

Jag har många minnen som är favoriter. Jag kan absolut säga att träffen med Spice Girls är ett favoritminne, att jag älskar att minnas känslan jag kände när jag fick min första egna mobil. Men det där känns för materiellt och för ytligt för att vara viktigt för mig då min barndom ofta speglades utav jobbiga saker. Därför kanske mina minnen för er uppfattas som väldigt enkla, tråkiga och onödiga minnen, men för mig är det dessa minnen som fått mig att orka kämpa vidare när jag som liten/ung ibland ville ge upp.

Jag minns när pappa lekte "det stormar på havet" med oss på lördagsmorgnarna, ofta när mamma inte var hemma då hon jobbade natt. Vi satt mellan hans knän i sängen, och han gungade på knäna och pratade med lugn röst: "Det är lugnt på havet idag, solen skiner". Ju mer han gungade desto fortare gick det och det hela slutade med att han sa "Det blåser upp till storm" och sen kom det fram ett sjöodjur som kittlade mig till otaliga minuter utav skratt. Jag minns att när mamma jobbade natt fick vi ofta hamburgare och pommes frites på fredagskvällen. Det var underbart. När mamma jobbade dag så fick vi makaroner med hur mycket smör vi ville. Pappa brukade leka lejon med oss på lördagar, sovrummet var hans startplats och hallen var vårt bo. Jag var så stolt över min lekfarbror till pappa dessa stunder att jag helt glömde bort otrevligheterna runt omkring. Jag minns när vi på lördagar efter fotbollsträningen åkte till VOLVO (ja, volvo) och köpte godis för 2.95 hg!

Jag minns när mamma skulle lära mig att åka rullskridskor och hon stoppade en kudde innanför mina byxor för att jag inte skulle slå sönder rumpan. Jag minns när jag, mamma och min syster campade tillsammans med mormor och morfar. Det var så oerhört härligt, man kände sig fri och min barndom känns problemfri om jag bara tänker tillbaka på dessa minnen. Jag minns också när jag blev matchens lirare i en handbollsmatch och det fullkomligt lyste utav stolthet i mina föräldrars ögon.

Jag minns alla utlandsresor som min familj kämpade sig till att betala. En resa varje år. Thailand, thailand igen, marocko, tunisien, kreta, mallorca och turkiet är bara några utav dom ställen vi varit på. Såhär i efterhand kan jag känna att det var under våra utlandsresor vi kändes som en riktig familj. När vi var hemma var det inte samma känsla. Min pappa gjorde sig bäst med oss barn när han var ensam med oss och mamma var på jobbet, och mamma gjorde sig bäst med oss barn när hon var ensam med oss. Jag älskar båda mina föräldrar men utan att vara hård så är sanningen enkel: Vissa människor passar inte ihop och dom har båda två nu träffat fantastiska personer som tar fram deras rätta jag. Mamma har Micke vid sin sida, en fantastisk människa, och pappa har fina Marie, en alldeles fantastisk kvinna som jag håller varmt om hjärtat.


Jag kommer aldrig glömma när pappa sa åt oss att sätta oss på en DÖD haj/val/eller vad det nu var för att han ville fota oss i något land långt borta. Oj vad rädd jag var, men samtidigt var det spännande, för hajen var ju död? Jag kommer aldrig glömma hur stolt jag var över mig själv när pappa övertalat mig att åka Uppskjutet på Liseberg när jag var 12 år gammal. Jag glömmer aldrig när min mamma låg och solade i trädgården och hade råkat lägga sig på en aftonbladet-tidning. Efter det hade hon Aftonbladets logga insmetat på låret. Jag kommer heller aldrig glömma när min fina mor berättade för mig att hon aldrig mer skulle dricka alkohol och hur hon så fantastiskt fint klarade utav det sen. Finns ingen jag är så stolt över som min mamma.

Åh, jag och Johan såg en film igår som hette Charlie St Cloud. En film med bland andra Zac Efron. Låt inte det skrämma er (tänkt inte High School Musical) för jag tyckte han gjorde sin roll hur bra som helst. Och jag tyckte filmen var jättefin. Sorglig, fin, varm och kärleksfull var den. Jag tycker absolut att ni borde se den. Jag tycker dessutom att Zac Efron är ögongodis vilket inte gör filmen sämre.

Filmen har dock bara fått betyget 5.4 på IMDB vilket jag inte alls kan förstå.
Vill ni se filmens trailer kan ni göra det HÄR. Åh, jag älskade verkligen filmen ♥

Together forever, never apart. Maybe in distance but never in heart.

"Charlie St. Cloud lamslås av sorg när hans yngre bror Sam dör, så till den grad att han börjar jobba som vaktmästare på kyrkogården där Sam är begravd. Brödernas starka band gör att Charlie fortfarande ser Sam, och varje natt träffas de för att kasta baseboll och prata. Men när en flicka dyker upp i Charlies liv tvingas han välja mellan att hålla ett löfte till Sam, eller satsa på flickan som han älskar."

Åh herregud. MATKOMA?! JAAAAA! Haha. Älskar känsla man känner precis innan man äter, när man är sådär hungrig att det typ vattnas i munnen och man verkligen tänker på hur gott det ska bli. Hatar känslan precis efter man ätit och inser att det fan inte var värt det, att man vill gå och stoppa fingrarna i halsen och typ kräkas upp allt? Människan är en konstig art.

Har sett på handbollsmatchen nu mellan Sverige - Norge. FY FARAO (jag vet att man inte ska svära) vad bra Sverige var/är?!?! Herreguuud! Så jävla grymma. Norge är typ vääärldens bästa lag (okej kanske inte riktigt) men dom vann mot Ungern med 23 mål liksom? Och Sverige vann över Norge, och var överlägsna nästan hela matchen. Åh, handboll när den är som bäst eller vadå?

Jag var så jävla rolig idag när vi hade hämtat pizzan. Jag la mina vantar på pizzakartongen och så sa jag:
"Nu har jag lagt vantarna på pizzan". Haha, erkänn, det var kul? Om ni förstår. Jag har sån där långsökt humor. SÅN HÄR (länk) humor har jag. Kika in den där julkalendern (julkalender i bilder) jag tycker det är sån jävla rolig humor! Nu ska jag hålla käften och bjussa er på lite bilder istället. Vet att ni också vill sätta tänderna i den där pizzan ;)

Like its dynaaaaamiiiite. Haha! Åh. Jag var ut igår. Jag har inte varit ut på krogen/druckit en droppe alkohol sedan 4 november, vilket gör att jag faktiskt varit en lugn, fin och duktig flicka i  1 1/2 månad. Yeeeaj! Men igår skulle jag bryta trenden och gå ut med Helena och Sofie. Well, det var jättekul att träffa tjejerna och dansa lite, men för fan, GÅ ALDRIG UT I LUDVIKA. Varför fick vi för oss att åka till Ludvika? (ligger cirka 4 mil ifrån Borlänge) Någon fixade iallafall skjuts till oss dit och han hämtade oss sen.. Var livrädd på vägen hem för att han körde i 150 (förlåt mamma, pappa, morfar och mormor, men jag leeeever). Haha! jag kom hem halv fyra på morgonen och jag föööörstår inte varför man får för sig att gå ut i Ludvika? (Även kallat ludervika)

Det var en sån jääävla dryg kille på krogen igår. Jag hoppas seriöst att du läser det här och ändrar din taktik lite. Han sa såhär "Alltså jag går aldrig ut på krogen för att ragga, jag är bara social. Jag har aldrig varit otrogen heller".. Tre minuter senare ser jag honom gnida benet mot inte bara en tjej utan tre.. Han följde efter oss i typ tusen timmar och ville dansa med oss men vi försökte skaka av oss honom. Sen satt han och skröt, SOM FAN "Jag är född 1990 men tjänar 30.000 i månaden. Bor i 1:a 50 kvm, och jag har en helt ny LED-tv, och soffan är sprooojlans ny från IKEA. Har bara nya saker:".. Laaaajk aj care?

Det roligaste var när han sa: "Jag har en vit julgran också, men jag lovar jag har inte köpt den på ÖB."

Jag vet att man inte ska uppmuntra barn till att säga dumma/elaka/konstiga saker, och det har jag inte gjort. Men förra veckan när jag och Kevin satt och kikade idol och Jay sjöng sa han: "Jag tycker att han är skitäcklig." Bara sådär! Jag kunde inte låta bli att skratta för det var så ärligt men så fel :p Igår när jag pratade med Kevin sa han: "Jag tycker inte om den där farbrorn på tv som sjunger, det låter illa." Detta sa han fem minuter innan idol skulle börja. Han vet att idol är på fredagar för han brukar alltid få äta Umpa till idol (umpa är chips). Så han visste nog att Jay skulle sjunga snart. Skönare 3åring får man leta efter ;)

Kevin ska på barngympa idag och jag ska träna igen, med Nathalie. Det ska bli jättekul! Haha, Kevins pappa, alltså Johan, berättade häromdagen att Kevin hade sagt detta när Johan körde hem sin jobbarkompis. Dom kom fram till huset och Kevin sa: "Det här huset är pinsamt, pappa. Jag förstår inte hur man kan bo här."

Här kommer en liten video med mig och Kevin. Och ja, jag vet, jag ser ut som ett monster.
Men jag ska ju faktiskt träna, så smink och sånt behövs inte. Ni får ta mig som jag är ;)

Åh herre, min guuud! Jag är så trött. Inte sovtrött, bara schluuuttrött! Kom precis hem från gymmet, var så sjuukt hungrig att jag slängde ihop lite mat på en gång. Det blev nudlar med broccoli, morot och blomkål. GÖTT! Jag och Nathalie har varit så jäkla duktiga idag. Först sprang vi 2,5 km på löpbandet, sedan körde vi roddmaskinen i 1 km, sedan tränade vi på de olika maskinerna för mage/armar. Jag har sån trääningsvärk. FY FAN! Men så skönt?! :D Jag var på spinning i onsdags, träning igår och träning idag. Får se om det blir något imorgon, några vilodagar ska vi ju ha i veckan (men inte så många).

Idag kom vi överens om att vi bara får äta godis på helger. Fredag eventuellt lördag. Vi har skakat hand på det. Och då menar jag inte att vi får vräka i oss godis hela dagen. Det känns för orealistiskt att gå ut för hårt på en gång och plocka bort allt onyttigt osv. Jag har inte tränat på flera månader och att vi nu har tränat de 3 senaste dagarna är för mig en merit. Så vi satsar på något vi tror att vi kan uppnå istället för att sätta omöjliga mål som gör att vi tröttnar!

Har dessutom varit på ett väldigt givande möte idag, med Evelina. Jag kommer förmodligen att berätta mer sen. Hon har pumpat mig full utav motivation. Jag önskar bara att jag kunde överföra hennes tro på några i min omgivning som jag vet kommer att ställa sig skeptiska till vad jag vill försöka uppnå.

Två trötta, bleka, osminkade, svettiga men STOLTA tjejer.

Herregud, det senaste avsnittet utav One Tree hill, Season 8 episode 11, var ett utav de mest intensiva serieavsnitt jag sett på länge. Jag satt som på nålar hela tiden och fick ibland lov att sysselsätta mig med annat bara för att jag inte klarade av att stirra på skärmen. Jag skickade sms till en vän där jag skrev: Herregud, jag tror att han eller hon kommer att dö (vill inte skriva namnen om ni inte sett) varpå han svarar: Men Sara, det är bara en serie.

DET ÄR FAN INTE BARA EN SERIE.
Jag är besatt utav One tree hill. Jag har följt det i 8 säsonger och jag tror att jag sett avsnitten på de 5 första säsongerna minst två gånger. Ett avsnitt är cirka 42 minuter, förstår ni hur mycket tid jag förbrukat på One tree Hill? Det finns nästan ingen serie jag längtar så mycket efter att se som One Tree Hill. Eller jo, två. Criminal Minds och 90210! Men OTH, det är något speciellt. Om ni vill se det senaste avsnittet utan att vara olydiga och ladda hem kan ni gratis få det streamat från fastpasstv.com eller ch131.com. Här under följer en direktlänk till avsnittet. One Tree Hill sänds på tisdagskvällar i USA och går att ladda hem eller streama här i Sverige på onsdagar varje vecka. Ni vill inte missa One Tree Hill!

Ser ni One tree hill?
http://www.fastpasstv.com/tv/one-tree-hill/season-8/episode-11/


(bilder från senaste avsnittet)

Kom precis hem från gymmet. Glömde ju att tala om att jag överlevde spinningen igår, fast det slutade med "nära att svimma" och näsblod. That sucks. Iallafall, har varit med Nathalie på gymmet. Blev 25 minuter på löpbandet, sedan något 10 minuters-program på crosstrainern, sedan körde vi lite situps och tränade armar/ben/mage. Det gick jättebra, bara det att jag har så ont i handen efter senapskorksincidenten igår. Haha, jag råkade ju klämma insidan utav handen i senapskorken så det började blöda och svida. Handlade med mig lite grejjer från Willys, bland annat Leksands Knäckebröd (♥) och banan. Det är väl själva fan att bananer aldrig smakar lika. Dessa bananer var äckliga, trådiga, hårda, torra. Jag vill ha sådana där mjuka, goa som bara smälter i munnen!

Jag och Nathalie ska träna tillsammans och vi bestämde att vi ska träna fler dagar i veckan än vi är lediga. Alltså, träna 4, ledig 3 eller liknande. Nästa vecka ska vi på gyminstruktion där man en och en går på ett möte med en gyminstruktör och får lära sig lite mer om hur man gör och berätta vilket/vilka mål man har med sin träning. Mitt mål är att väga under 70 kg. Jag skäms nästan att säga att jag väger cirka 75 kg till min längd på 1,73 men vad fan, man ska stå för den man är. Vill väga under 70 kg (tänker inte säga att jag vill väga under 60 kg som andra bloggerskor) och få lite fastare kropp. Mitt mål är också att bli piggare och få in träningen som en regelbunden aktivitet i vardagen. Thats my goal!

Min kvällsmat och en sliten Sara efter gymmandet.

Efter att ha sett denna kortfilm är det tårar som faller längs mina kinder. I min mun känner jag smaken utav salt. Jag känner förakt, ilska och oförståelse för dom som gör såhär mot sina barn. Jag läste en bok häromdagen som handlar om en pojk som blir slagen utav sin styfar. När denna styvfar sedan ska adoptera pojken säger han: "Pappa slår mig ibland, men annars kommer vi bra överrens." Pojkens styvfar börjar skratta varpå socialkärringen tror det hela är ett skämt. Och fem minuter senare är denna styvfar pojkens far, enligt papperna. I 15 år till får han stå ut med slag, psykisk och fysisk terror. Och detta är en sann historia.

Vem lyssnar egentligen på barnen? Jag vill bara ta in dom här och krama om dom. Det är vi vuxna människor som väljer att sätta dessa barn till världen och sedan får en del utav oss för sig att vi ska slå dem? Försvarslösa barn som varken kan skydda sig eller förstå varför mamma/pappa gör såhär. Försvarslösa barn som förmodligen själva kommer att börja slåss därför att det är så dom tror att det ska gå till. "I vår familj löser man konflikter med händerna".

Älskade, fina, fantastiska barn.
Jag önskar verkligen att jag på något sätt kunde hjälpa någon.

Idag tänker jag visa upp mig från mina absoluta värsta sidor. Osminkad, otränad och lat. Haha, you just gotta love it? Har spelat handboll/fotboll i tusentals år, slutade när jag var 18, spelade handboll igen, slutade, spelade igen, blev lat. Nu jävlar i mig ska jag ta tag i träningen (hur många gånger har jag sagt det?) Jag ska på spinning. Jag kommer att ligga där och flämtanade å sprattlande som en fisk på torra land som kämpar för att kunna ta ett sista andetag.


(fan vad jag pratar daaaaaaaaalmål)
http://itemsbyjohanna.se - se videon så fattar ni.


Sen tänkte jag att ni skulle få se mig osminkad också. Det är bara det att under vintern blir jag så sjukt torr i ansiktet så inatt har jag lyckats klia sönder mig på kinden, så jag har en röd jävla prick på högra kinden. FY FAN, ni får helt enkelt lära er att älska mig ändå ;) Storbloggerskorna får ju för tusan stående ovantioner när dom visar sig osminkade i sin blogg, får jag också det nu? ;D (skämtåtsidan hihi) Förövrigt så berättar jag EN ROLIG NYHET I VIDEOBLOGGEN!

Här kommer en videoblogg. Kika på den så ni vet vad jag ska göra, vad jag har fått för nytt jobb och vad jag tycker om det. En videoblogg utan hårförlängning, mouhaha, im a proud mama today (går vanligtvis inte ens uuut utan
håret).





Ha en braaaa dag, kväll stund tills vi hör igen
(lär bli snart för jag saknar er på en gång, tihi ♥)

Jag letar efter likasinnade. Så om någon känner igen sig på alla/någon utav punkterna får ni mer än gärna ansöka om att bli min bästa vän. Jag tvivlar starkt på att någon kommer att vara som jag (och det är inte bra att vara som jag så då har ni tuur) Man ska bjuda på sig själv tycker jag, så jag hoppas inte jag förlorar alla bloggläsare nu när jag outar mitt inre freak! Men ni vet hur dom sjunger: Dont you wish your girlfriend was a freak like me ;)

ÄR JAG KONSTIG OM..
(jag har aldrig sagt att jag är normal)

..Jag alltid skriver 8, 17, 26, 35 eller 44 ord i ett sms?

..Jag har kilovis med ketchup (måste vara heinz) på alla pastarätter (har det även på kyckling och kött?)

..Jag åt mask som liten, stoppade mördarsniglar i grannarnas brevlådor och smetade in chokladbollssmet i folks avgasrör?

..Jag tycker att köttfärs är den ingrediens i tacos som är äckligast och mest onödig att ha med, och att jag istället tycker att BANAN, majs, tomat, salsa, ost, nachochips och ranchdipp är det som krävs för att tacos ska vara just tacos?

..Jag gömmer mig under kudden när jag vet att det ska komma ett gulligt/pinsamt/svårt sms därför att jag inte vågar läsa, och att det hela, oftast efter en lååång stund, slutar med att jag ringer någon som får vara närvarande via telefon när jag ska läsa smset?

..Jag har väldigt lätt för att "kära ner mig" i offentliga rätt töntiga personer såsom Idol-deltagare, killar i ensamma mamma söker, boys in other dokusåpor and so on (speciellt dom som är unga, sööööta och ser ut som alla andra).

..Jag är så rädd för att flyga att jag sitter och hyperventilerar och spänner varje muskel i kroppen under hela flygresan. När vi lyfter gråter jag så mycket (ljudlösa tårar) att jag inte vet var jag ska ta vägen. Jag upplever varje gång en känsla jag aldrig någonsin tidigare upplevt, då det känns som om jag är utanför min kropp och inte kan kontrollera mig ett dugg.

..Jag ofta börjar gråta när jag ser lite större (tjocka) människor ensamma i en butik med vagnen full i onyttigheter. Jag får en bild framför mig där jag ser denna man/kvinna sitta ensam och olycklig och trycka i sig allt han/hon precis köpt. Ensamma människor gör mig alltid jäkligt ledsen och jag gråter när jag ser olycka framför mig.

..Jag är så fruktansvärt rädd för mina egna, och andras, hälsenor. Jag tror på allvar att den ska gå av varje gång jag har ont, och alltid om jag får ont där stannar jag och står still, vad jag än gör och var jag än är. Varja kväll när jag ska sova gör det ont (vet inte om jag hittar på eller om det är på riktigt). Jag tror utav någon anledning att det blir bättre om jag har massa strumpor på fötterna, så det har jag, för det mesta. Gör det ont nedanför knät så tror jag på en gång att det är sammankopplat med hälsenan. Kramp i vaden, värk i tån, ont i trampdynan, what ever. Det är hälsenan som är problemet. Oftast nämner jag den inte ens vid namn. Jag säger: "Jag har ont du vet var". Ungefär som i Harry Potter där Voldemort omnämns som "Du vet vem". Min hälsena är min akilleshäl. Och skulle den någon gång gå av (nej nej nej det är klart den inte gör det) så skulle jag aldrig mer våga gå igen.

Alltså jag är så sjuuuukt effektiv (mamma hade sagt slarvig). Jag kan färga håret, äta mat och göra allt däremellan på typ 40 minuter. Då har jag alltså hunnit i med färg, ätit mat, ur med färg, duschat, torkat håret och klätt på mig. PÅ FYRTIO MINUTER? Det borde väl vara något slags rekord? När jag färgar håret blir allt svart. Hela jag. Axlar, armar, öron, panna, händer, ja tamejfan allt blir svart. Det drev mamma gaaalen när vi bodde ihop (när jag bodde hemma kan man säga också, haha). Jag förstörde hennes duschdraperi, haha. Det blev heeelt svart.

Jag är galet snabb och galet tidsoptimistisk. När jag bodde hemma fungerade det såhär - Mamma säger: Det kommer ta 4 timmar att städa ditt rum. Jag städar det på 1 max 2 timmar. Då har jag dock inte borstat hörnen i rummet med tandborste som mamma skulle ha gjort, men det är en helt annan femma! Fick köpa helfabrikat idag (säger man så?). Har sjukt bråttom till friskis och hann inte laga någon mat, hittade nåå äcklig skit på Konsum för halva priset. Jag var tvungen att få i mig lite mat i magen innan jag drar iväg till Friskis & Svettis för lite introduktion/jobb.


Well, här kan ni se hur svart jag blir, haha! Är jag den enda som sätter en stor jäkla Hemköpspåse på huvudet under tiden för att färgen inte ska kladda? Springer runt här och ser jätterolig ut, haha! :D Nu är jag kissnödig, vi hörs.

En tjej bad mig att berätta allt om det här med cystan osv. Hon förstod inte allt. Så jag tänkte skriva upp det här, en gång för alla. Hur allt gick till, hur det var, hur jag reagerade, hur det är nu, vad som hände, vad som inte hände. Here it goes:

Allting började den 22 juli på mitt jobb. Jag började tappa känseln i benet, det vänstra. Det kändes ungefär som om jag var tvungen att "skaka igång" benet för att jag skulle kunna gå ordentligt. Till att börja med brydde jag mig inte så mycket men jag blev så orolig efter ett tag då jag mer eller mindre tappade förmågan att gå ordentligt. Det kändes som att mitt ben somnat fast det gjorde ont och det släppte aldrig. Jag bodde i Skåne under den här tiden och hade turen att mamma och hennes kille åkt ner till Skåne just detta datum. Jag pratade med sjuksköterskan på mitt jobb (jobbade inom äldrevården) och hon tyckte att jag skulle åka till akuten. Sagt och gjort, jag åkte till akuten. Väl där gjorde dom lite tester såsom EKG och dom kollade om jag hade feber. Jag blev inskickad i ett annat rum och fick lov att vänta. Då kommer en sköterska och säger: "Vi vill att du stannar här inatt." Aldrig i livet tänkte jag, jag skulle få besök utav min mormor/morfar också, som åkt 72 mil för att träffa mig och då ville inte jag ligga på sjukhus. Dom sa att jag hade feber och att dom inte ville att jag skulle åka hem, och om jag skulle åka hem fick jag minsann skriva på ett papper att jag åkte trots att dom sa nej. Jag stannade kvar, såklart.

Efter att ha sovit på sjukhus min första natt på väldigt länge fick jag göra en magnetröntgen. Jag blev fastspänd och dom lade något tungt över mitt bröst. Armarna var fastspända och jag hade en hjälm på huvudet. Att göra en MR är hemskt, det låter som om man sitter bredvid motorn i ett flygplan och jag hatade känslan av att vara fastspänd. En timme låg jag där inne. Efter detta blev jag tillbakaskickad till mitt rum och efter ett tag (vet inte om det var några timmar eller en dag) kom doktorn tillbaka och sa: "Vi kan inte hitta något som skulle orsaka symptomen i dina ben, men vi har hittat en cysta i ditt huvud." Ungefär där rasade min värld samman. Kommande 8 dagar fick jag vara kvar på sjukhuset (var alltså på sjukhus i totalt 10 dagar) och jag fick gå igenom en massa tester. Det värsta testet jag gjorde var nervtestet, där dom satt en massa små pluttar på händer, ben, armar och fötter och sedan gav mig rejäla stötar för att se hur kroppen reagerade. Tror att jag fick ungefär 10 stötar på varje ställe och dom tog alla fingrar, bara det är 100 stötar. Sen båda fötterna, båda armarna och båda benen. Det hela slutade iallafall med att cystan visade sig vara ofarlig och att den skulle sitta kvar. Jag blev hemskickad och mer skulle inte göras. Det var också under denna period då jag låg på sjukhus som mina "elakartade" bloggläsare skrev att jag förtjänade att dö ett tjugotal gånger om dagen.



Jag flyttade hem en månad efter detta, och jag mådde psykiskt dåligt en lång tid framöver. Jag gick runt och trodde att min cysta skulle växa, gå sönder, göra mig mer sjuk.. Men efter ett tag glömdes den bort, och jag fortsatte mitt liv som vanligt. Tills den dagen någon gång i april då jag svimmade av på ett uteställe. Jag tappade helt kontrollen över min kropp och bara ramlade ihop. Ambulansen kom, dom gjorde lite tester, mer än så hände inte. En vecka senare svimmade jag av hemma, och jag åkte in på akuten. Dom tog blodprov, inget visade något och det gjorde heller inte EKG:t. Började blöda näsblod då och då och det bestämdes att jag skulle göra ytterligare en magnetröntgen. Jag blev inlagd på sjukhus igen någon gång i slutet på maj och fick åka hem med ett 24-timmars EKG fastklistrat på bröstet. Jag fick återkomma dagen efter och ta av det. Jag gjorde ett tilt-test någon månad senare och 5 minuter in i testet svimmade jag. Häromveckan var jag på ett möte med min läkare och han tyckte att vissa utav symptomen kan ha med cystan att göra, men läkarna i Uppsala håller inte med, och neurologerna där har ju större makt, så det är dom man lyssnar på. Däremot slår mitt hjärta inte som det ska, under tilt-testet där jag svimmade sa doktorn att jag hade väldigt svaga hjärtslag precis innan jag svimmade och att hjärtat slog sakta. Det kunde ha att göra med den "naturliga pacemakern" man har i hjärtat, att den sänder fel signaler. Jag ska göra ytterligare ett tilt-test snart. Men egentligen vet jag inte så mycket mer. Jag vet bara att man släppt cystan nu och att det är hjärtat som utreds.



Jag är dagligen rädd för vad som komma skall och jag är expert på att oroa mig. Är väldigt ofta yr i huvudet, känner mig svimfärdig osv. Händer fortfarande att jag blöder näsblod och jag blir lika rädd varje gång. Har ofta ont i bröstet/hjärtat och känner ibland som om det inte är någonting där inne, som om ingenting slår. Jag hoppas att allt löser sig så att jag kan fortsätta med mitt liv precis som vanligt, för det här är riktigt jobbigt, att ständigt känna, tänka och tro att något är fel, utan att veta vad. Det känns jäkligt jobbigt att efter 1 år och några månader fortfarande ha lika dålig koll som jag hade då. Det är en ständig kamp mot mina demoner i huvudet som vill intyga mig om att det här är meningen med mitt liv. Att det är ödet.

Jag och min bästaste vän Fia skulle hyra film igår. Vi var först inne på thriller, men sen tänkte vi att vi tar något lättsamt, något roligt.. En komedi, jaaa, gud vilken bra idé. Vi valde att hyra en film som på internet hade åldersgräns från 7 år (i butik stod det dock 11 år). Robin Williams hade en utav huvudrollerna och han brukar ju kunna göra skojiga och halvmysiga filmer tänkte vi. Sen började filmen, och vi fattade ingenting, till att börja med. Sen fattade vi, såklart, men vi fattade inte hur i hela fridens namn man kan kalla det komedi? Filmen handlar om en man vars son dör av misstag när han onanerar framför datorn, och pappan i filmen hänger upp sin son i garderoben (för att folk ska tro att han tog sitt liv) och skriver hans självmordsbrev, som sedan blir "känt" över hela skolan. Sen ger han ut en dagbok som han själv skrivit, i sonens namn, därför att hans författarekarriär aldrig blivit någon succé. Ska kanske inte avslöja för mycket om någon vill se den, men visst låter det fan inte som en komedi?

Är det någon som sett den här filmen eller?
Den har fått höga poäng på IMDB, 7,1.. Hm, wonder why?



"Den ensamstående föräldern Lance Clayton har skrivit fem romaner som aldrig ens publicerats. Istället för att sola sig i stjärnglansen tvingas han genomlida dagarna som poesilärare på sin strulige son Kyles skola. Deras relation är på bristningsgränsen och även Lances förhållande med den vackra bildläraren Claire barkar åt skogen. Men när en ofattbar tragedi inträffar, ser han plötsligt en halvgalen möjlighet att förverkliga alla sina drömmar..."

Om ni någon klagar på att jag "photoshopar" mina bilder (vilket jag inte gör längre då jag inte har PS) så kan ni ju vara glada att jag inte fotoshopar mig själv så till den milda grad att man inte längre känner igen mig i verkligheten..

Igår var ingen bra bloggdag, uppenbarligen. Ber om ursäkt för det. Var hos fina mormor och morfar och åt mat! Varför är alltid maten så god hos just mormor? Det spelar liksom INGEN roll vad hon bjuder på, det är gott jämt ♥ Nu kom jag precis hem från barngympa som jag varit på med finaste Kevin ♥ Tänkte på en sak..Eftersom jag allt som oftast bjöd på filmtips aaaall döö taajm förut så tänkte jag att jag måste fortsätta med det. Jag såg en film igår som var riktigt bra, för att vara svensk. Dock var den ganska piiinsam ibland, ni vet sådär jobbig så man blir lite psykiskt utmattad för man tycker så synd om personen i fråga?

Bröderna Karlsson


"Bröderna Karlsson" är en förväxlingskomedi som handlar om ett tvillingpar som till en början inte känner till varandras existens. Den ena är en framgångsrik, pedantisk advokat i Stockholm. Den andra som är bosatt i Norrland med fru och barn är en notorisk otrogen slarver. Bröderna träffas för första gången i samband med en bouppteckning. Deras möte leder till kaotiska förvecklingar och vänder upp och ner på deras tillvaro."

Det var TVÅ barnprogram jag var rädd för som barn! Alltså riktigt rädd för! Men ändå var jag bara tvuuuungen till att titta, det gick liksom inte att undvika, jag bara MÅSTE se tänkte jag! Simpor och Grodfötter var det första program, herregud vilka läskiga varelser? Såg ut som fula sjöjungfruar som satt i badkaret och käkade gräs? Det andra barnprogrammet var Ika i Rutan, hujedamej vilken läskig människa? Stirriga ögon, konstiga kläder, läskig röst och läskig musik! Förresten så var det hon Ika i rutan som spelade Findus i Julkalendern Pettson & Findus - Tomtemaskinen från 1993! Kul att veta va? ;)

Var ni också rädda för dessa barnprogram som små?
Eller fanns det andra läskiga program som skrämde er?

Igår var det pizzatime hos Familjen Lönnberg (bestående utav Kevin & Johan, ingen 8-mannafamilj). Jag hade turen att bli bjuden på pizza. Fast det var jag som gjorde den och Kevin som körde kundvagnen i affären, men jag behövde inte lägga upp min bit på tallriken. Det är väl det som räknas? ;) Pizzan innehåll deg, tomatsås, kyckling, soltorkade tomater, lök och ost. Den pizzan är verkligen HUR GOD SOM HELST, och lägger man på lite bearniesås och hemgjord pizzasallad blir den ännu bättre. Men det är klart - Jag ÄLSKAR soltorkade tomater, vilket kanske inte alla gör. ♥ Kevin sprang igår runt och sjöng "Skaka rumpa fett, skaka rumpa pappa lille vän". Var kan han ha fått det ifrån? Haha, så jäkla sött iallafall ♥ Gulliaste lillbarnet i världen!

Pizzan var goood och sällskapet kunde inte bli bättre. När man umgås med en galen 3 (blir 4 i april) åring och en galen 24 (blir 25 1 januari) åring, då kan det inte bli annat än kalabalik och kaos (på ett bra vis). Kevin är beroende utav Nicke Nyfiken och vill se filmen om och om och om igen. Jag har läst Nicke Nyfiken på sjukhus 515151 gånger. Så det är ju iofs skönt med lite variation!

Har jag skitdålig smak när det gäller film? Är jag den ENDA som faktiskt tyckte att denna film var relativt okej? Alla har sagt att den är SVINDÅLIG, och fine, handlingen är ju egentligen ingen handling och det är överdrivet till tusen, men har man sett alla beck/wallander/irene huss filmer så är det ju faktiskt ganska, enligt mig, kul att se en parodi på sådana filmer! Så, är jag den enda som tyckte att den var okej? SÅÅÅ jävla värdelöst dålig är den väl inte? Eller?



Alltså, Kevin är SÅÅÅ jävla söt! Idag när jag umgåtts med honom har han sprungit runt och ropat;
- "Skaka rumpa fett, skaka rumpa fett! " 3 år gammal är killen?! Var har han fått det ifrån? Har han lyssnat på Sean Banans låt Skaka Rumpa? Haha, åh, lilla goa hjärtat ♥ (kevin alltså, inte sean banan)
Nu ska jag sova, är grymt trött, återkommer imorrn med bilder från pizzakvällen!