Åh jag skrev ett helt jävla inlägg och så försvann allt bara. Det bättrade bara på bitterheten jag precis fått smaka på. Fy fan vad jag är irriterad på folk. Jag är så jävla (och ja, jag vet att jag svär mkt just nu) trött på folk som lägger idiotiska kommentarer så som "Måste du bara blogga om din bebis, kan du inte fortsätta med filmtips och sånt som du gjorde förut?". Öh, hörrudu, min bebis är det bästa som hänt mig någonsin och mitt liv krestar kring henne nu. Jag har inte tid med film lika mycket nu som då, så jag säger bara en sak; GOOGLA. Du kommer nog hitta massa filmer. För här hittar man just nu mest prat om min fina bebis. Det är så min tillvaro ser ut nu, och jag njuter till fullo. Det är precis så här det ska vara just nu. Jag såg dock Forrest Gump på tv häromdagen, så den kan jag tipsa om ifall någon olycklig sate råkat missat den. Jag kan ju börja med att jag förvarna er redan nu att bloggen kommer bestå mest av bebis, blöjor och bajs framöver, så ni kan ju återkomma hit när ni tror att mina dagar består av 90 procent film och 10 procent barn. Det borde bli någon gång när Lowa är i tonåren, så vvi hörs då, era bittra typer. GOD JUL.

Gah, det kliar ända in i ryggmärgen när jag tänker på vilken bitterhet vissa människor besitter. Så jävla tråkig kan jag väl inte ha blivit? Vore lite ödets ironi om bloggen blivit tråkig nu när mitt liv är bättre än någonsin. Jag kanske har misslyckats med att förmedla den glädje jag känner, då ber jag om ursäkt. Däremot bidrar inte ni bittra typer med inspiration till att blogga, snarare tvärtom. Lite så att man känner att man bara borde leva sitt liv och skita i att blogga om det, när folk har mage att klaga så.