Idag har jag känt mig som världens hemmafru, haha. Min kära sambo som annars jobbar borta i veckorna har varit hemma och jobbat i några veckor nu, och då han kommer hem och äter lunch vid 12 varje dag så lagar jag mat till honom. Idag fick jag laga två måltider, en till mig och en till Johan, då han inte äter fiskbullar. Så innan klockan slagit tolv hann jag alltså med att laga två olika maträtter, städa, tvätta, hänga tvätt, tömma diskmaskinen, fylla tvättmaskinen, roa bebis, mata bebis, tvätta bebis, klä på bebis, klä av bebis... And so on. Och allt detta gjorde jag innan tolv. Efter tolv begav vi oss till Öppna Förskolan med Nathalie och Nellie och när vi kom hem därifrån lämnade jag Lowa hos sin mormor för att själv bege mig till Friskis. Jag älskar maggans pass, det är så jäkla kul!


Och nu sitter jag här. Jag kom hem klockan 17,15, sen dess har jag hunnit hänga tvätta, skala ett x antal potatisar, förbereda falukorven som skulle in i ugnen.. Och ja, det var nog allt. Medans potatisen kokar och falukorven står i ugnen ska jag försöka hinna duscha. Johan sitter och spelar FIFA i soffan tillsammans med en kompis. Det är inte ofta han bara sitter ner och "låter mig göra allt".. Men ibland tycker jag han förtjänar det, han jobbar ju och sliter. Haha, jag förstår mig inte på de tjejer som orkar med karlar som aldrig hjälper till hemma. Jag är glad att min kära karl är så duktig och tycker att vi ska dela lika på sysslorna. Stör mig sjukt mycket på att många uttrycker det som att "han hjälper till".. Vadå hjälper till? Vi är två i detta hushåll. Samma sak när någon frågar om Johan är barnvakt. Vadå barnvakt? Det är hans barn, och ingen ska väl ifrågasätta om han är hemma med henne och inte jag? Stenålderstänk.

 

Nej, nu piper ungen, korven är klar. Duschen får nog bli efter ätandet.