Tror aldrig jag blivit så glad som igår när lillan där inne satte igång med sparkarna. Var så jäkla orolig över att jag ramlade, men när hon började böka runt där inne kände jag mig lugn igen. Ska ju till barnmorskan på fredag så jag ska prata lite med henne om det där då, hur pass orolig man måste vara egentligen. Man är ju orolig hela tiden, det är ju naturligt, men vissa saker vi nojar över behöver man nog inte alls oroa sig över egentligen.

Nu ska jag iväg till skolan. Är sjukt trött, klockan ringde kvart över sju men jag lyckades inte somna före tolv igår. Strax därefter kanske. Kommer hem vid halv två och då ska jag försöka hålla mig vaken tills halv åtta då jag ska trampa iväg till Friskis & Svettis för att jobba i reception. Kvart över nio stänger vi där så jag är nog hemma igen lagom till tio. Då hoppas jag att jag somnar, för jag har skolan imorrn igen 08,30. På torsdag har vi sovmorgon, ända till tio, gud så skönt. Har liksom glömt hur det känns att ha sovmorgon, har ju varit sjukskriven från slutet på september till december pga graviditetsillamående, så jag har kunnat sova dygnet runt.

Nu är man tillbaka till verkligheten igen. Det känns skönt, måste jag säga. Igår när jag satt och gjorde min engelskaläxa tänkte jag "Fan, jag gör ju läxa igen". Bra Sara, bra att du tar tag i ditt liv. Sen har jag 50 sidor matte att räkna tills på måndag. Jippie. Jag är ingen matteexpert direkt, jag är bara kanske okej på huvudräkning!