Åh herregud, jag är så sjuuuukt trött nu. Klockan 02.00 i natt satt jag och Johan i soffan och började kika på hockey. 4 timmar senare la vi oss i sängen. Tre perioder utan mål, sen förlängning. Jag var så jäkla nervös. Jag tänkte för mig själv "Nej, nu får fan Ryssland göra ett mål hellre än att det blir förlängning, jag orkar inte". Mina nerver tål inte sånt där. Jag hade en skyhög puls, jag ville ha ett jävla mål. Dock så kom den där jävla förlängningen. Sen kom det där jävla målet. Sen kom det där JÄVLA GULDET!!! ♥ Och det kom till Sverige. Guldet gick till Sverige, inte till Ryssland. Fan vad arg jag hade blivit om Ryssland vann. Det hade varit så orättvist. Så jag var glad över att han där uppe inte lyssnade på min önskan om att ge Ryssland ett mål.. Men, ibland säger man faktiskt saker under nervositet som man inte alls menar. Såg NI matchen? Någon tapper själ som läser min blogg var väl vaken? :)

Jag somnade halv sju och blev väckt av mamma klockan elva. Vi skulle komma och vara barnvakt åt Arvid, som var där, för dom ville ut och åka skridskor. Dock gör det inget att jag är trött. För det ligger världens sötaste lille pojk i vagnen och sover och Sveriges Juniorer, småkronorna, har tagit JVM-guld. För första gången på 31 år. För andra gången i historien. Och som dom gör det sen. Ni som inte såg matchen har ingen aaaaaaaning om hur spännande det var. Jag har nog aldrig sett en mer spännande match i hela mitt liv. I någon slags idrott. Det bästa var efteråt när kommentatorerna grät när dom kramade om den svenska tränaren. Åh, det var så jäkla underbart och när matchen var slut runt 05,00 så skrek jag svinhögt tills jag insåg att vi har grannar.