Hur söt får man vara? Min lille gosegriis ♥ Eller ja, nu är han ju inte min direkt, men rätt så näära, jag är ju ändå hans enda moster, och kommer alltid att vara :) Han är såå fin, älskade lille Arvid. Och han blir så stor. På torsdag blir han hela 7 månader. Var tar tiden vägen egentligen?! Den bara springer förbi!

Snart kommer han att ha en kusin från sin mammas sida och hans mamma/min syster kommer att vara vårat barns enda moster. Tänk så fantastiskt ändå, hur livet utspelar sig? Det är bara en fruktansvärt lång väntan till maj nu. Fast, vad heter det nu igen? Den som väntar på nått gott. Nu ska jag förresten smaka på något gott. En jojobulle som jag fick av Johans snälla mamma! Och vet ni vad? Idag lyckades jag äta frukost OCH en hel måltid utan att kräkas. APPLÅDER, TACK.