Åh helvete vilken dag. Det började med att jag får ett samtal 09,20 där jag får reda på att jag inte kommit in på skolan. Tack som fan, tänker jag. Gudarna är verkligen med mig, tänker jag sen. När fan ska min tur komma? tänker jag efter det. När jag lägger på ringer jag till min syster och gråter och tänker "vad fan ska jag göra nu?". Jag ville verkligen börja plugga, speciellt nu innan bebis kommer så att jag kommer in i det och så att jag kan fortsätta på distans sen. För er som inte vet hade jag sökt Vård & Omsorg för att bli undersköterska. Jag la mig i sängen och grät, ringde Johan och sa "Vad var det jag sa, jag kom inte in, jag visste det", sen grät jag lite mer

Sen bestämde jag mig för att det här ska FAN gå att lösa på något sätt. Jag SKA börja plugga i januari om det är så är det sista jag gör (okej, det ska inte bli det sista jag gör men ni förstår poängen). Så jag ringde upp studievägledaren på vägledningscentrum och hon bad mig att komma dit så vi kunde prata. Sagt och gjort, ut med mitt osminkade fejs i snön och vidare till henne. När jag kommer ut därifrån har jag världens största leende på läpparna. För nu SKA jag börja plugga. Vi hittade något som passade mig bra just nu, i väntan på bebis. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig från början, men det blev nått.

Jag ska alltså plugga de kurser jag inte har avslutade från gymnasiet. Börjar 11 januari och slutar 29 maj. Om inte vår bebis tänker titta ut alldeles för tidigt så borde jag hinna bli nästan klar (eller klar om hon bosätter sig där inne längre). Sedan ska jag, i höst, söka in på Vård och Omsorgs-linjen igen, på distans, och plugga den första terminen hemifrån, på 50 procent. Blir det alldeles för tufft med 50 procent så tar jag 25 procent, men det där känner jag nog av. Jag hinner ju lära känna vår bebis under sommaren och vet ungefär vad hon kräver och vilken tid hon behöver.