Jag ser dig framför mig och jag har precis insett att det inte är du och jag längre. Dina läppar har format ord jag inte vill förstå. Mina öron vill inte ta emot de ljud som når dem därför att orden är så skrämmande hårda att jag faller handlöst bakåt. Utan att tveka sliter jag tag i närmsta ting och kastar iväg det. Ilskan inom mig är så omåttligt stor, men värst är ändå besvikelsen. Än en gång har jag insett att jag lurat mig själv att tro på kärleken. Jag har lurat mig själv att tro på att du faktiskt kommer att älska mig likt ingen annan. Jag har lurat mig själv att tro på dina falska ord, medans jag egentligen bara har varit en pusselbit i ett spel som för dig bara varit en lek.

På några få minuter raseras hela min värld och det enda jag kan tänka på är varför händer det alltid mig? Jag ville leva med dig, och jag sa det till dig samma dag. Jag älskade dig på ett sätt jag aldrig älskat förr och du sa att du älskade mig. När jag äntligen förstår de ord som du faktiskt precis har uttalat så blir jag bara stum "Jag har träffat någon annan", säger du. Och där går mitt hjärta i bitar.

Och där vaknar jag helt kallsvettig. Hela den här veckan har bestått av hemska drömmar där jag drömmar att jag förlorar den jag älskar. Johan har under de tre senaste nätterna berättat för mig att han träffat någon annan, att han varit otrogen, att han ska flytta utomlands, ja jag vet inte allt. Dessa drömmar får mig att vakna med hjärtat i halsgropen. Imorgon kommer han hem och jag får sova i hans famn igen.
Det brukar bli bättre med drömmandet då ♥