Jag kommer ihåg hur rädd jag blev när mörket började falla. Jag kommer ihåg hur jag vilsen och ensam kröp ihop i ett hörn för att avskärma mig från min fruktansvärda verklighet. Under alla timmar som dygnet har att erbjuda svävade jag ofta iväg till min fantasivärld där jag för en sekund eller två kunde glädjas utav att jag fortfarande kunde känna hur lycka kändes även om jag sällan upplevde den på riktigt i min hårda verklighet. Mina andetag blev ett måste och mina steg framåt tog jag för att inte falla bakåt. Livet gick på rutin, allting var nattsvart även under de finaste sommardagarna och jag var oftast glad när solen gick i moln för det tråkiga vädret matchade mitt humör bättre än det fina. Att gråta sig till sömns blev till en vana och att vakna glad var något som aldrig hände.

Jag har vaknat nu. Jag har omvandlat min hårda verklighet till att mer och mer likna den fantasivärlden jag förut bara kunde nå i mina drömmar. Även om jag fortfarande får hårda slag i magen ibland så har jag lärt mig att acceptera det och jag vet att min starka sida är att jag alltid lyckas ställa mig upp igen, vad som än händer. Vid den här tiden nästa år ska jag vara starkare än någonsin, och jag ska lära mig att tycka om mig själv lika mycket som jag tycker om alla människor runt omkring mig ♥