Jag pratar om kärleken till ett barn. Jag har aldrig förstått den för att jag inte har egna barn. Jag kan inte säga att jag förstår den nu heller, för jag har fortfarande inga egna barn. Men det finns en liten pojke, som sitter mittemot mig just nu, som fått mig att förstår hur mycket man faktiskt kan känna. Dessa små varelser, de små små liven, dom förstår så mycket mer än vad man tror. Än vad jag trott tidigare i alla fall. Jag är så oerhört glad för de dagar jag får spendera med honom, därför att han är en fantastisk liten pojke och han har en fantastisk personlighet. Jag kan inte göra annat än att längta tills jag får egna barn (jag väntar några år, dock). Denna lilla pojke lockar fram känslor inom mig som jag aldrig tidigare känt. Kärleken till ett barn. Världens finaste Kevin! Hans pappa ska ha en stor eloge för att han gjort honom till den fina pojken han är idag.