När det mörkaste moln av oro format sig ovanför mitt huvud, när jag drabbats av min egen trångsynthet och är tvärsäker på att mitt liv snart ska ta slut pga det som händer just nu så inträffar det något helt annat. En ängel uppenbarar sig i den vackraste människokropp jag någonsin skådat. Denna ängel har de finaste stjärnorna i sina ögon, denna ängel har den varmaste handen jag hållit och denna ängeln har ett hjärta utav guld.

Denna ängel har funnits runt mig en tid, men denna ängel vet precis när jag behöver höra något jag personligen inte tycker att jag förtjänar att höra. Denna ängel kan få mig att stolt sträcka på min ryggrad, om så bara för ett par sekunder. Denna ängel kan på några minuter tömma mitt huvud på oro och ersätta alla hemska tankar med stark, vacker och underbar kärlek. Denna ängel har uppenbarat sig i precis rätt tid och jag vill aldrig släppa taget.


Är det inte vackert? När orosmoln byts ut mot glädjerus, när sorgsna tårar byts ut mot ett högt och ljudligt glädjeskrik. Är det inte underbart när min annars så tomma hand omfamnas utav någon annans hand? Är det inte såhär det ska vara när man är säker på att man är på rätt väg trots alla tidigare gånger då man gått vilse i en ensam och orolig värld? Jag har hittat min pusselbit jag tidigare saknat.

Jag är en tänkare. Det finns ord jag väljer bort, ord jag försöker radera från mitt huvud då jag ibland är osäker på om det är såhär man får känna. Jag grubblar över om jag kan säga något som egentligen bara kommer från hjärtat. Jag låter min hjärna fokusera på att dölja vad mitt hjärta känner, allt för att jag är rädd för att göra fel, säga fel, skapa fel. Jag är rädd för att skapa ett problem i något som aldrig varit ett problem bara på grund utav att jag lättar mitt hjärta. Nu vet jag att jag inte har skapat ett problem, jag har skapat något annat.

Jag har skapat kärlek.
Vi har skapat kärlek.
Och jag älskar dig.
♥♥