Nu har jag sett filmen Prinsessa. Jag vet inte vad jag ska säga, om det är en fantastisk film eller en tragisk film, men jag kan säga som så att det är en BRA film. Det är en film som berör, en film som får en att tänka till och en film som bevisar vilken hård verklighet vissa människor lever i och vad dom behöver klara sig igenom.

Maja, filmens huvudperson, är en fantastisk tjej med stora drömmar. Men hon verkar vara den enda som tror på att drömmarna går att förverkliga. Jag tyckte så synd om den här Maja under filmen, men jag kände att jag inte kunde tänka: Det är bara en film. För det här är inte bara en film, det här är verklighet för så många annorlunda människor i vår värld. Och vad menar jag med annorlunda? Ja, egentligen är hon inte så annorlunda. Hon är bara tjock. Och det är tragiskt att man ska bli utstött, mobbad och ensam på grund utav något sådant. Men på insidan är hon annorlunda. Hon är en tjej som vågar spela ut och vågar följa sina drömmar. Men när man hela tiden faller platt på marken efter alla påhopp och besvikelser så förstår jag att man inte orkar mer.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, även om folk säger att det är insidan som räknas, så är utsidan det första man ser. Och människor som har en utsida som inte tilltalar andra får kanske aldrig chansen att visa sin fantastiska insida. Jag tycker vi borde ge en människa lite mer tid. Vi kan inte ta oss en titt på någon och sen bestämma oss för att "Det här är något jag inte gillar". Det tar ett tag att locka fram det fantastiska ur en människa som bara känner skam över sig själv och/eller sin egen kropp.

Nog tjatat om detta. Jag tycker ni ska se filmen. Det gör ont, men det värmer också.
För tillslut blir det hela bra för Maja och de andra ♥