Jag har precis sett på Bonde söker fru - Bröllopet. Emma & Magnus gifte ju sig efter att ha funnit varandra i tv. Jag har gråtit floder, glädjetårar, för deras skull och för kärleken i allmänhet. Vilken stor och mäktig grej kärlek är.


Jag har träffat kärleken. Flera gånger, och alla dessa gånger har jag trott att jag aldrig någonsin skulle kunna få starkare känslor för någon. Jag trodde i den stunden det tog slut emellan mig och dåvarande kärleken att jag aldrig någonsin skulle må bra igen, att jag inte skulle känna så för någon annan och att jag aldrig skulle bli kär igen. Då kom Kevin.

Alla dom känslor jag har känt förut kan inte på något sätt jämföras med vad jag känner för honom. Han är mitt livs största kärlek, och han gör mig så otroligt glad. Jag tycker att våran historia är så fin, för vi bodde ju som sagt 72 mil ifrån varandra när vi träffades. Nu bor jag här med honom, långt ifrån familj och vänner, och får vakna upp med honom varje morgon. Killen som just nu ligger och sover bakom mig gör mig till en så mycket bättre människa. Han får mig att växa som person, han får mig att känna mig värd någonting och han får mig att känna mig mer speciell än någon annan. Han vet nog inte om själv när och hur han gör allt detta för mig. Det är dom små stunderna. Ibland när han sitter vid datorn hoppar han helt plötsligt fram till mig och pussar mig. Ibland när jag sitter vid datorn får jag ett sms där det står "jag älskar dig" trots att han är en meter bakom mig. Alla gånger han har skrivit så otroligt fina saker om mig HÄR i sin blogg. Alla dom gånger han tar hand om mig när jag mår dåligt eller alla dom gånger han lägger armen om mig i sömnen och låter på ett sånt där mysigt vis som betyder ungefär "gud vad jag tycker om att ligga här". Det är dom gångerna jag förstår hur mycket jag älskar honom. Eller dom gångerna då jag skriver sånt här, då mina ögon vattnas så ofantligt mycket och det nedanför mig på tangentbordet ligger små pölar utav tårar. DÅ förstår jag vad lyckligt lottad jag är. Kevin bråkar aldrig med mig, och det är sant från botten av mitt hjärta. När vi tjafsar är det pga mig, och han har aldrig avsiktligt varit elak emot mig för att han är irriterad. Aldrig någonsin har han gjort något för att såra mig, och jag han kommer aldrig att göra det heller.

Den här killen.. han får mig att gråta bara igenom att finnas i mina tankar. Jag gråter nu för att jag är så otroligt lycklig över att han är min. Jag älskar alla småsaker med honom, som jag aldrig kan förklara. Jag älskar när han åker till jobbet tidigt på morgonen, och tio minuter efter att han åkt får jag ett sms där det står: Sov gott älskling. Jag älskar att jag kan väcka honom mitt i natten när jag drömt något hemskt och det första han gör är att hålla om mig. Han klagar inte på att han är trött eller på att han måste upp om fyra timmar. Han skyddar mig och pratar med mig så länge jag behöver, utan
 att ens ifrågasätta. Han bara gör det för att det är en sån vacker person han är. Han får mig att tro på en framtid, han får mig att känna lycka jag aldrig tidigare känt. Ni anar inte, ni har ingen aning. Jag själv anar inte hur stor den här kärleken är. Jag älskar hur fint han pratar om mina föräldrar, och mina morföräldrar. Jag älskar att han faktiskt tycker om att vara hos min familj, och jag älskar att min familj tycker om honom. Jag älskar att hans familj tar emot mig med öppna armar och låter mig bo här tills vi hittar en lägenhet. Jag älskar att han alltid vill vara med mig, och att han aldrig verkar tröttna. Jag älskar hans blick precis innan vi ska sova.  Jag älskar att han älskar mig och jag älskar att älska honom. Det är det bästa jag någonsin gjort, att älska honom. Vet ni varför? Ett enda simpelt svar.
Han är det finaste jag har.









I wanna grow old with you
I wanna die lying in your arms
I wanna grow old with you
I wanna be looking in your eyes
I wanna be there for you
Sharing everything you do
I wanna grow old with you